Operafestivalen i Dala-Floda startades av ett hjärtligt mottagande

Kramen och värmen som operasångaren Anna Eklund Tarantino möttes av när hon och hennes familj kom till Dala-Floda födde viljan att ge något tillbaka till bygden.

Varför börjar man med en sådan här festival?

När vi kom till Dala-Floda möttes vi i affären av öppna famnar. Folk höll om oss och kramade om oss och sa att vi var välkomna hit till byn. Det var så fantastiskt! Anna säger:

”Jag tänkte, vad är det som jag kan? Jo, jag kan opera och funktionsnedsättning. Mattias, vår son, har Downs syndrom och autism. Så det är väl bara att bjuda tillbaka.”

När var den första operafestivalen?

Den första operafestivalen genomförde vi 2011. Festivalen har vi genomfört 10 gånger med uppehåll för Corona.

Föreställningarna, som vi producerar själva, ska passa Dala-Floda. Det ska kännas att den är gjord här. Det är viktigt. Carmen till exempel, eller Uggle-Carin som vi kallade föreställningen, gjorde vi för något år sedan. Handlingen förlade vi till 1940-talet. Tyskarna hade invaderat Norge. 2000 norska flyktingar kom hit. De bodde i en hemlig förläggning uppe i skogen. Många bland den yngre generationen här i Dala-Floda vet inget om detta. I vår berättelse vävde vi in fäbodkulturen, flottningen på älven och rallarna som byggde järnvägen.&

Så vävde ni ihop det med Carmen?

Ja, så blev Carmen en fäbodkulla som blev kär i Mästerflottaren.

I år kommer vi att göra La Bohème av Puccini. Rollerna erbjuds professionella artister från Dalarna. Sedan har vi kören, dansare och statister, i snitt 40 medverkande varje år.

Samarbetar ni med kända artister?

De solister vi haft är unga begåvningar som just avslutat sin utbildning. De är inte kända ännu. I åtta år har vi också haft en tenor som har jobbat både på Metropolitan i New York och Wiener statsopera.

Det blir väl ett uppsving för bygden då det kommer så många människor hit?

Det är faktiskt så. Festivalen skulle inte bli det den är utan alla frivilliga från bygden som hjälper till med allt det praktiska. Folk från Dala-Floda kommer också och tittar och det är jättekul.

Du säger att ni har 2000 besökare och det bor 700 här.

Vi har etablerat oss nu. Jag har inte velat göra så jättemycket reklam för operafestivalen, för de som verkligen kommer har letat sig hit.

Är ni ute och turnerar på flera platser än Dala-Floda?

Ja, vi har varit på det kungliga slottet i Rikssalen och gjort Norma tillsammans med alla byborna härifrån. Vi gjorde den med orkester och kör och med våra specialbegåvningar. Det blev en jättefin föreställning. På grund av Corona har vi fått ställa in turnerandet men det finns planer.

Ni har en operakurs för specialbegåvningar under Operafesten.

Vi brukar säga specialbegåvningar, i stället för personer med funktionsnedsättning. Jag tycker det är ett mycket bättre ord. De är våra specialstjärnor.

Operakursen pågår i fem dagar, från morgon till kväll. De repar, repar, repar. Det är superintensivt och ganska krävande. Varje år gör kursdeltagarna en föreställning. Den spelas den sista kursdagen med belysning, kläder och smink på riktigt.

Förra året gjorde vi operan Turandot av Puccini. Årets föreställning blir West Side Story och repetitioner är i full gång. De är också de mest ambitiösa av alla som deltar i operafestivalen. Det är en stor ära att få specialbegåvningarna upp på scen. De är ju artisternas artister. Det är de som drar till sig allas blickar och hjärtan.

Vilka kan vara med på kursen?

Det som krävs är att man vill och har talang. Alla får sin uppgift och är det så att man inte klarar av att sjunga en jättelång stämma får man göra andra saker. Det finns alltid rum för alla på scenen, skulle jag säga.

På kursen har vi nybörjare, de som varit med några år och de som varit med många år. De som är vana kan välja att gå upp i kören i den stora produktionen eller att göra en liten miniroll där. Man behöver vara ganska professionell för att vara med i kören.

Under kursen hinner vi även att paddla kajak på Dalälven i Lissforsen. Vi badar och besöker de andra föreställningarna som ges under operafestivalen. De flesta brukar tycka att kursen är fantastiskt rolig.

Finns det operaverksamhet för personer med funktionsnedsättning på flera platser än Dala-Floda?

De enda jag hört talas om är Ållateatern i Sundsvall som gjorde Carmen för flera år sedan. I Borlänge finns Revyresan. De gör några konserter.

Jag vet ingenstans där det erbjuds möjlighet att stå på scen och uppträda tillsammans med operasolister och instrument. Där är vi helt unika.

Om man är intresserad av att gå kursen, hur hittar man till den?

Då går man in på vår hemsida. Vi finns också på Facebook. Man skriver till oss och berättar att man vill komma hit, så enkelt är det.

Får skådespelarna ersättning?

Ja, de får lön.

Hur ser framtiden ut för er just nu?

Jag tycker att den ser väldigt ljus ut. Vi är med i något som heter Samverkansmodellen med Region Dalarna. I stället för att vi ska söka ekonomiskt stöd från en massa olika håll så vet vi att de hjälper oss att producera opera i Dala-Floda. De gör ansökningarna och ser till att vi rullar runt, helt enkelt. Det är ett fantastiskt fint samarbete.

I gengäld har vi åtagit oss att sprida just opera till personer som har funktionsvarianter och att ta med HBTQ-frågor. Vi jobbar både för jämlikhet och jämställdhet. Det finns i vårt uppdrag från regionen. Det är inskrivet och det måste vi kunna redovisa, att vi faktiskt gör det på ett vettigt sätt.

Vi strävar också efter att jobba på anpassade platser. Det försöker vi leva upp till så gott vi kan. Det är inte alltid vi kan göra det fullt ut men vi försöker att utveckla det!

Läs mer om Operafesten och operakursen på: www.dalaflodaoperafest.se