Konst som stör och berör

Under sommaren var det återigen dags för OPENART i Örebro, konstbiennalen som fyller gallerior, gator och torg med konstverk. I vanliga fall är utställningen vartannat år, men på grund av pandemin fick OPENART, som så mycket annat, skjuta sitt evenemang på framtiden. Så efter tre år var förväntningarna höga på vad årets OPENART hade att erbjuda. Kulturrummet aniAra i Hallsberg tog en tur till Örebro för att ta en titt på konstverken.

Symbolisk konst som samtalsämne

OPENART är känt för att ta över Örebros stadsbild, med konst i alla former på alla möjliga platser. Oftast med något stort och uppseendeväckande som får folk att haja till. I år är det Död ö som innehar den rollen; en massiv ö mitt på Stortorget som till synes flyter runt på plast och gamla oljetunnor, i en olycksbådande framtidsbild. Den är stor, den syns, den tar plats. Perfekt för att engagera och provocera.

Swan Thing var också tänkt för den rollen. Det är en stor uppblåsbar svan som har ett ansikte som inte ser ut som andra svanar. Med ett lite småfånigt leende nickar den lite lojt fram och tillbaka. Vissa ser dess form som en fallossymbol, som ibland är slak, ibland styv. Tyvärr har den lyst med sin frånvaro större delen av OPENART, trots försök att laga hål som uppstått. Det man möts av nu är en ensam vit flotte vid slottet.

Med delaktighet i åtanke

Vid sidan av dessa uppseendeväckande verk hittar man även mindre, mer subtila konstverk. I Hear You är ett av dem. Med hjälp av ett femtiotal unika öron med tillhörande smycke får konstnären oss att tänka på alla samtal och människor som hörs i bakgrunden, i periferin. Man får anstränga sig lite genom att leta efter dem. Vi hittade 45 av dem genom att gå Gamla gatan fram. Man känner sig delaktig i konstverket genom att vara ute på en sådan skattjakt.

Delaktighet får man även i Som ringar på vattnet. Verket skulle inte ha funnits om inte allmänheten hade bidragit med att skapa sina egna ringar under ett antal workshopar under pandemin, som iMAGO skrev om i första numret av magasinet. Ringarna blev så många att de till och med spred sig till utsidan av Kulturkvarteret.

Tillgänglighet på vinst eller förlust

Flera av konstverken utmanar just tillgänglighetsfrågan. Den mest uppenbara är Tillgänghet för ingen alls, en skylt med punktskrift som är alldeles för hög för att någon synnedsatt ska kunna läsa den. Vanligt folk kan i regel inte läsa punktskrift, så skylten hjälper inte någon.

Never Lose Again är långa ramper i form av en vinstpall med omvända siffror; trean är högst upp där ettan egentligen brukar vara. Rampen är tillräckligt lång för att även rullstolsburna ska kunna ta del av verket. Men frågan är bara… om man nu har tagit sig ändå upp på högsta podiet, så blir man ändå bara trea? Tanken blir lite konstig. Den var god, men det räckte inte ända fram.

Arbetet med tillgänglighet är en ständig process

Men tillgänglighetsarbetet finns inte bara i konstverken. Det är något som OPENART har jobbat med under åren för att konsten ska vara för alla. I år har de spridit ut konsten på en större yta, från Centralstationen till Wadköping, vilket känns som ett försök att få folk att möta konst på fler ställen.

Mycket av konsten är taktila, klappvänliga, så som de färgglada plastvargarna i Protect Your Fellows, de gula rymdvarelserna i Hej främling! och Boat Creature. Det mesta är dock sådant man upplever genom att titta på det. Ett undantag är ljudinstallationerna Musical Crosswalks där man får lyssna på en liten trudelutt baserat på rytmen på tickandet som man hör när man väntar på att det ska slå om till grönt vid ett övergångsställe, samt när man går över.

Det finns skyltar till konstverken, och det finns QR-koder för att få informationen på andra sätt. Dock något vi slås av är att många av skyltarna sitter lite konstigt till; inte i direkt anslutning till konstverken och ibland vända på ett sådant sätt att man står med ryggen mot konstverket när man läser om det.

Vissa texter känns högtravande och svåra. Vissa även pretentiösa, som ibland innebär att man känner det som att ens egna tolkningar av verken säger en mer än när man försöker förstå vad det var konstnären ville säga med det i ord. Vissa texter känns bara som ett gäng fina ord, som inte alls är något man kopplar till verket när man upplever det. Exempel på det är Zatsuran och Boat Creature.

Vikten av att köra ända in i kaklet

Konceptet med OPENART handlar i mångt och mycket om konst utomhus, och man får räkna med att vissa verk inte riktigt överlever en sommar med väder och vind, samt klåfingriga människor, men tyvärr känns det inte som att årets OPENART riktigt når upp till förväntningarna.

Mycket av verken passerar ganska så obemärkta, och då oavsett om man gjort sin egen tolkning eller läst om dem. Vissa känns även som att de saknar den där lilla extra finishen; att det är en målad plywoodskiva, med råa baksidor, eller inte helt täckande tapetytor. Med sådana missar känns det som om någon inte riktigt ansträngde sig att få det fint.

Det finns förstås även flera guldkorn. Ett av dem är Båtsman & Koben, ett lekfullt verk av konstnärinnan Anna Koben som är ute och rastar sin hund. Både hund och matte är väldigt glada, vilket smittar av sig. Skuggspelet på väggen är omvänt, där matte går framför hunden, men hunden är mycket större där. Man kan fråga sig; vem är det egentligen som rastar vem? Stilen känns lite som något taget ur Tim Burtons filmer, eller Neil Gaimans fantasivärld, vilket också är mycket tilltalande. Det finns en omsorg i dess hantverk, en skaparglädje som bidrar till den varma känslan man får av den.

OPENART strävar efter att sänka trösklarna för konst så att alla ska kunna ta till sig den. Organisationen utvecklas och lär sig hela tiden, så nu kan vi börja se fram emot vad de har att erbjuda igen om två år.

5 guldkorn utan inbördes ordning:

• Båtsman & Koben – Anna Koben
• Chain – Daniel Pešta
• Död ö – Henrik Jonsson
• Tillgänglighet för ingen alls – Frida Ingha
• Passage Migratoire – Giorgia Volpe

Vill du se fler bilder på konstverken i årets OPENART, eller veta mer om konstnärerna besök www.openart.se