Asperger’s Are Us – en humorgrupp över det vanliga

År 2005 åkte det tre killar: Ethan Finlan, Jack Hanke och New Michael Ingemi, från Boston på ett läger för barn med autism. Samma år ansökte Noah Britton om att få vara ledare på det lägret. Noah har själv vuxit upp med Asperger och såg det som en chans att få ge barn med samma problematik en positiv upplevelse.

Lägrets fokus var teater och att låta barnen improvisera fram roliga sketcher. En vänskap växte fram under lägret som ledde till att de fyra tillsammans startade en humorgrupp som de kallade ”Asperger’s Are Us”. Det blev sen en dokumentär på Netflix, sex veckor på turné i USA och en oändlig massa timmar med repetitioner. Det här är historien om Jack, Ethan, New Michael och Noah i gruppen Asperger’s Are Us.

Samma dag som filmen om gruppen köptes av Netflix blev killarna tillfrågade om att göra en turné. Det var sommaren 2016 och deras första uppdrag var att hitta en husbil som de skulle spendera sex veckor i på vägarna. När deras husbil var köpt packade de ihop och åkte iväg. Filmteamet tog inte så bra hand om bilen, vilket resulterade i många onödiga stopp och ett flertal hyrbilar.

”En del skådespelare förstör hotellrum, vi förstör husbilar”, konstaterar New Michael i serien ”On Tour with Asperger’s Are Us” på HBO. Men de lyckades ändå alltid komma fram i tid för att underhålla publiken som köpt biljetter.

I den serien kan man se att det är blandade reaktioner från publiken som sett era shower, vilka gillar er humor?

”De som tycker att observerande humor är rolig, förstår oss inte. Men det är okej för vi förstår inte dem heller. Många med Asperger är utmärkta på klassiska skämt och ordlekar, medan många andra komiker anser att såna ’skämt’ är dåliga.”

Att gänget i Asperger’s Are Us drivs av sin humor är uppenbart och våra frågor besvaras ofta på ett ironiskt sätt.

När vi frågar hur de delar upp arbetsuppgifterna sinsemellan får vi till svar att Jack tömmer soporna, New Michael stökar till det och låter sedan Ethan städa upp. Noah däremot, försvinner helt.

Vidare berättar de att deras sketcher skrevs redan år 1180 av Noahs förfader Robert av Brittany. Sedan har historierna förts vidare muntligt och framförs nu på exakt samma sätt som de blev skrivna. För dem som har sett deras dokumentär är det tydligt att killarna själva skriver sitt material och gillar att driva med frågorna som de får.

När vännerna träffades för snart 16 år sedan upplevde de själva att de hade lättare att acceptera varandras svårigheter, än nu.

Ju mer de arbetat nära varandra, desto tuffare har det blivit att alltid vara överens. På frågan om de kan lägga sina bråk som vänner åt sidan när de jobbar, får vi ett klart och tydligt svar: nej. Ändå är det svårt att som betraktare inte förundras över hur de stöttar varandra i jobbiga situationer.

Asperger’s Are Us är noga med att berätta att de inte driver med diagnosen Asperger.

Många av deras shower inleds med att killarna står på scenen och berättar om sig själva. Där verkar ett stående inslag vara när de säger till publiken att om de inte tycker showen är rolig, skyll på Ethans funktionsnedsättning. Det är lätt att tänka de menar Ethans diagnos, men deras svar är:

”Han föddes utan en själ.”

På scenen turas gruppen om att underhålla och bygga upp olika scener.

Ibland helt utan rekvisita och andra gånger utklädda till någon sorts superhjälte med märkliga förmågor. Varje show avslutas med något som heter Q and A (questions and answers), alltså frågor och svar. Då får publiken en chans att ställa frågor till gruppen. Svaren kommer ofta snabbt och med en underton av ironi. Trots att de inte vill bli kända för sina diagnoser så handlar många av publikens funderingar om just Asperger.

”Vi har full förståelse för att många frågor handlar om det och vi svarar så gott vi kan. Vi älskar dock när vi får frågor som går att besvara med humor.”

Vare sig gruppen vill eller inte, har de blivit förebilder för många yngre med samma drömmar och diagnos. På frågan hur de ställer sig till det får vi detta till svar:

”Vi tycker att de enda människor som ska se upp till oss är de som bor längre ner eller är kortare än oss.”

Återigen ett svar där Asperger’s Are Us driver med vår fråga.