Textile Power – en utställning om textilens kraft

Det var en varm vårdag i maj som iMAGO träffade Lotte Nilsson Välimaa, konstnärlig handledare, samt konstnärerna Magnus Östling och Chang Im Ohlsson från ateljé Inuti. Vi pratade om deras konstutställning Textile Power, som lyfter fram textilens kraft. Textile Power fokuserar på egna fristående verk och kollektiva installationer.

Konstverket My Everyday, på svenska min vardag, är ett samarbete med konstnärer från det internationella nätverket Nordic Outsider Art (NOA) som tagit form. Det består av 208 kökshanddukar.

På en annan vägg blir 17 färgstarka ryor ett gigantiskt verk, framför vilket ulltovade småfåglar i megaformat samsas.

På ett annat håll radas broderier i miniatyr upp som på en räls och bjuder in till en resa genom Sverige.

Samarbetet med NOA, hur startade det?

Samarbetet startade 2015 då vi fick en inbjudan till ett möte i Finland med Päivi Lilja, dåvarande direktör för den rikstäckande organisationen Kettuki, berättar Lotte. Vid samma tid sammanförde de även de övriga nordiska verksamheterna.

Inuti tackade självklart ja till att bli del av NOA och det var så samarbetet började. Vi har vårt europeiska nätverk European Outsider Art, men ateljéer i nordiska länder har så mycket gemensamt och finns nära varandra.

Kan du berätta om konstverket My Everyday?

Vi gör regelbundet olika samarbetsprojekt. Sommaren 2021 frågade Kettuki om vi ville vara med och utveckla det här projektet. Jag blev en av projektledarna tillsammans med Minna Haveri från Finland, berättar Lotte.

My Everyday utgår från temat min vardag och just idén om kökshanddukar kom till för att de refererar till ett vardagligt föremål. Någonting som vi alla har i våra hem. Och någonting som är taktilt, som man kan ta i. Man gör ju praktiska saker med handduken.

Det som gör våra samarbetsprojekt intressanta, är att man tolkar ett gemensamt tema väldigt olika. Allt från det konstnärliga till att stärka varandra och att lära av varandra. Lotte säger:

”När vi skapar så är det massor av beslut som vi gör. Det är en kunskap men man sätter inte ord på det, en tyst kunskap.”

Lotte pratade med en konstnär som sa: Det som var så fint med My Everyday var att jag kunde ingå i en gemenskap, men ändå göra min egen grej och som jag ville. Det fanns utrymme för mig och min konstnärliga frihet.

Hur många konstnärer var med och skapade sin vardag på en kökshandduk?

Det var totalt 208 konstnärer från Inuti som medverkade med 50 handduks-verk. De flesta är gjorda av konstnärer från Finland. Några från GAIA i Danmark och en från Project Ability i Skottland. Alla NOA-ateljéerna, konstnärer och handledare var med och utvecklade idén.

Hur var det att bygga upp den här stora, fina utställningen Textile Power på Djurgården?

Jag tyckte det var hedrande, svarar Magnus, man lär ju sig mycket.

Ja, tillägger Lotte, det är värdefullt att vi tillsammans bidrog med allt ifrån att planera upplägg, texter, program för öppning, seminarium till att hänga upp konsten och ta ner alltsammans när utställningen var slut.

Ja, säger Chang Im, och så var vi ju där de flesta dagarna. Du tyckte det var tråkigt att ta ner utställningen, Magnus. Du ville ha kvar den. Jag tyckte det var kul.

Det var roligt att se folks uppskattning, fortsätter Magnus. Det var hedrande att få vara där och att vi fick visa vår konst i finrummet. Många hörde av sig och sa att de sällan har sett en sådan fantastisk utställning. Man kände varje dag när man kom dit att ’vi har gjort det här’. Vi får visa vår konst här, på Handarbetets Vänners galleri. Det är en väldigt känd plats för textilkonst i Sverige, poängterar han.

Jag brinner väldigt mycket för textilkonst, säger Lotte, den här utställningen känns som en liten krona på verket.

Ni hade också en prominent besökare?

Norska kronprinsessan Mette-Marit, säger Magnus med ett skratt. Lotte frågade henne: Vad jobbar du med? Det var väldigt kul, att Lotte inte visste att det var hon.

Vad tyckte kronprinsessan om utställningen?

Hon älskar textilkonst och det var därför hon var där, svarar Lotte.

Magnus, berätta lite om ditt konstnärskap?

Jag jobbar mycket med broderi, skulptur och mosaik. Tidigare var det mycket mosaik, men nu är det broderi som jag brinner för.

Jag har precis gjort färdigt mitt 95:e broderi med motiv från platser i Sverige. Från Smygehuk i Skåne till Treriksröset i norr, svarar Magnus.

Berätta om din idé, hur började du?

Jag var uppe i Falun 2015 och köpte ett vykort. När jag kom hem ville jag prova att brodera motivet och se om jag klarade det.

När jag såg det färdiga resultatet så tänkte jag: varför inte brodera Sverigekartan på det här sättet? Jag hade aldrig hört talas om att någon gjort det tidigare.

Hur får du idéer till nya platser?

På en tunnelbana eller buss eller vad som helst. Då åker mina ’parabolantenner’ ut, kanske sitter det någon där som berättar om sin semester i Gränna.

Då skriver jag upp Gränna. Senare letar jag reda på vad Gränna är mest känt för? Ja, polkagrisar. Jag hittar en bild från Gränna som inspiration till broderiet. Jag försöker alltid att lägga till något eget i bilden också.

Hur fastnade du för broderi?

Det är mammas förtjänst, hon broderade mycket. Hon köpte ett paket till mig med aidaväv, trådar och mönster. Jag tog med det till jobbet. Då sade en av handledarna att jag borde brodera fritt istället, säger Magnus.

Först var han skeptisk, men kom snart på andra tankar och idag använder Magnus aldrig mönster.

Chang Im, berätta lite om ditt konstnärskap.

Jag jobbar mycket med textil och syr. Ibland så virkar, stickar och målar jag också. Mest djur.

Hur har du gjort dina fåglar?

Jag har byggt upp grunden med skumgummi-madrass och limmat bitarna med limpistol. Jag har tittat mycket på fågelbilder, arbetat med ull och pickat fast de olika färgerna med tovningsnål, berättar Chang Im.

Du har sålt alla dina fåglar, hur kändes det att skiljas från dem?

Det kändes bra att de fick flyga vidare till nya hem. En av fåglarna vet jag har tagit sig ända till Japan, men jag vet inte vilken, svarar Chang Im fundersamt.

Mitt nästa projekt är mig och min hund. Jag ska blanda material, mina händer och mitt ansikte tovar jag. Det blir ganska stort, större än fåglarna, ungefär som ett bord, avslutar Chang Im.