Frock - dansföreställningen som leker med normer | iMAGO

Frock – dansföreställningen som leker med normer

Jag såg föreställningen ”Frock” av Stopgap Dance Company när de uppträdde på ett kulturhus i förorten Angered i Göteborg, under dansfestivalen Step. Stopgap Dance Company är ett danskompani från Storbritannien, som består av personer med och utan funktionsvariation. De använder dans för förändring samt strävar efter rättvisa och inkludering i allt som de gör.

Jag intervjuar dem när de precis dansat två föreställningar på rad. De är trötta men verkar glada och entusiastiska. Intervjun är väldigt livlig. Dansaren Amy Butler svarar oftast, men ibland uppstår en diskussion mellan dansarna och ibland pratar flera samtidigt eller flikar in medan Amy pratar.

Fyra dansare från Frock sitter mot en vägg. De ser glada och svettiga ut. Tjejerna är klädda i skjorta, slips och kostymbyxor. Killarna är klädda i klänningar.
Intervju med dansarna i Stopgap och Amy i mitten med slips (FOTO: Rod-Alexander Georgescu).

Amy berättar för oss att Frock handlar om deras konstnärliga ledare Lucy Bennetts minnen. Hur det var att växa upp i 1980-talets England, hur hennes morföräldrar och farföräldrar plikttroget följde regler. Förr var det tydligare hur man skulle vara, om man var kvinna eller man. Ålder och klasstillhörighet hade större betydelse. Lucys föräldrar blev sedan modigare och ifrågasatte dessa regler.

Nu på 2000-talet så har vi mycket mer val och äganderätt över vår egen identitet. Amy berättar med ett leende att Frock är ett firande av det, och de övriga i ensemblen nickar instämmande.

Fem dansare i full fart på ett stenbelagt golv i inomhusmiljö. En av dansarna sitter i rullstol. Dansarna rör sig åt olika hålla i svepande rörelser.
Föreställningen Frock i full gång (FOTO: Rod-Alexander Georgescu).

Var kommer namnet Frock ifrån?

Frock betyder mer eller mindre klänning, men det är någonting med en Frock som är ganska punkigt. När man pratar om mode och hur du bär olika saker. Det är en explosion som typ krossar stereotyper, fortsätter hon. Amy säger:

”Mycket av det här inkluderas i ordet Frock och att vara väldigt högljudd angående vad det är du står för eller vad du gillar för typer av saker.”

Hur gick processen till med att jobba med själva föreställningen?

Det var uppgiftsbaserade saker, så vi arbetade mycket tillsammans med Lucy Bennett. En sak som var väldigt viktig var att titta på det motsatta könet, deras vanor och verkligen sätta in det i hela showen och låta det utvecklas.

En annan sak vi också gjorde, var att skapa en tolkning som till exempel att filma någon som improviserade och personer som kopierade i bakgrunden. På så sätt mixade vi ihop det, och det var en av uppgifterna.

Sex dansare tycks röra sig runt i en cirkel, en av dem sitter i rullstol. Fotot är delvis suddigt och ger intryck av mycket fart och rörelse.
Fart och fläkt i Frock (FOTO: Rod-Alexander Georgescu).

Vad betyder showen Frock för er?

Frock handlar för mig om relationer. Hur vi klär oss och hur karaktärerna är involverade i det. Vi snappade upp olika karaktärer och tog dem som passade oss bäst som till exempel våra personligheter, berättar Hannah Sampson.

Varför är showen enbart 30 minuter lång, dansföreställningar är oftast längre?

För att vi normalt sett uppträder med Frock i utomhusmiljöer, så är det ganska viktigt att det är kort och fullt av energi. Energin är väldigt hög, men vi har också stunder av mjukhet, något som greppar tag i publiken. Något som drar in publiken och det får människor att stanna kvar.

På grund av alla skillnader i arbetet, så vi håller det kort för att behålla uppmärksamheten för alla. Festivaler i England är till exempel verkligen annorlunda från denna festival [Step Dansfestival] i Sverige.

Sex dansare på golvet där killarna, varav dansaren i rullstol är en av dem, lyfter tjejerna så de har fötterna upp och huvudet mot backen.
Dans med lyft (FOTO: Rod-Alexander Georgescu).

Hur förbereder ni er för en föreställning?

Innan föreställningen börjar så måste först av allt alla dansare värma upp ordentlig, för att göra kroppen mer mjuk och rörlig. Men det viktigaste är att vara säker på att utrymmet är platt och till exempel utan betong, eftersom vi jobbar mycket utomhus. En av dansarna har rullstol så framhjulen måste fungera på underlaget, svarar Amy.

Det är min rullstol, säger Nadenh Poan. Särskilt framhjulen måste fungera. Det är viktigt att jag inte känner mig obekväm.

Något vi också gör är att repetera mycket innan, för ibland är det nya utrymmet litet och ibland stort. Om något går fel så pratar vi i gruppen om vad vi behöver öva på och vad vi behöver repetera, bara för att vara säkra på att det är bra inövat, fortsätter Amy.

Den manlige dansaren Naden på stenplattor i utomhusmiljö. Han står på huvudet med stöd av händerna i backen och rullstolen som han sitter i har han stegrat upp mot himlen.
Nadenh dansar utomhus (FOTO: Chris Parkes).

Har ni någonsin haft negativ respons från publiken på grund av några av era medlemmars funktionsvariation?

Alla i ensemblen är överens: nej, det har alltid varit väldigt positivt. Vi inkluderar också tillgänglighet från början. Så varje person som kommer för att titta på föreställningen, ska det vara tillgänglig för.

Det finns också möjligheter att lyssna på föreställningen när den håller på. Eller så gör vi vissa föreställningar taktila. Vi låter människor känna på klädseln eller tekoppen. Vi har lättlästa dokument och gör anpassningar så att alla kan uppleva showen.

Stor som liten, rockare eller punkare, osynlig eller synlig funktionsnedsättning… Du är välkommen som du är, förklarar de.

Får alla i Stopgap lön?

Ja, de flesta dansare och Stopgaps medlemmar får lön, svarar Emily Lue-Fong, men som lärling gör jag det här som en master’s degree, så jag får inte betalt. Men jag får åka på turné med dessa fantastiska personer!

Vi frågade också om var de kommer åka på turné 2022 och de var väldigt ivriga att svara.

Spanien, Milan, Valencia, Barcelona, München, Malta och många olika platser i England. Ensemblen radar upp så många platser att det är omöjligt att komma ihåg alla.

Vi ska spela i Brighton, som jag kommer ifrån! utropar Jannick Moth och alla skrattar.

Gruppfoto på fem av dansarna i Frock. Tjejerna har manskläder och håller i varsin tekopp med fat. Killarna har klänningar och poserar med tekopparna. Jannick som om han sminkade sig och Nadenh har ställt sin kopp på huvudet.
Bakre rad från vänster Alice, Christian och Jannick. Framför dem Nadehn och Hannah (FOTO: Chris Parkes).

Vad tycker ni om Sverige?

Vi älskar Sverige! Vi blir bemötta väldigt väl. Stödet är fantastiskt här i landet.

Sista frågan för dagen, hur många koppar hade ni sönder under turnén?

Så många, jag kan tänka mig flera hundra. Till exempel hade jag sönder en jag inte skulle ha sönder idag, svarar Amy. Det var faktiskt en gång då jag inte vet hur, fatet gick sönder men inte koppen, och det landade perfekt.

Jag lämnar Stopgap Dance Company och Kulturhuset Blå Stället med en bra känsla. Föreställningen var intressant och hade humor, intervjun var fylld av energi och till och med vädret var soligt och varmt.

I föreställningen Frock dansar:

Amy Butler: karaktären Terry. Amy är senior dansare i Stopgap Dance Company och har varit med sedan starten år 2013.

Nadenh Poan: karaktären Opa. Opa betyder blomma. Nadenh har dansat nio år i Stopgap.

Hannah Sampson: karaktären Hans. Hennes ursprungliga namn är Hannah. Hannah har dansat 11-12 år i Stopgap.

Jannick Moth: karaktären Sonya som har partnern Hans. Dansar fjärde året med Stopgap.

Christian Brinklow; karaktären Susa. Christian har dansat cirka sex år med Stopgap.

Alice Shepperson: karaktär är Garry eller Gaza. Dansar också fjärde året med Stopgap.

Emily Lue-Fong: är intern/lärling i Stopgap. Varit med cirka 9 månader med Stopgap.

Här kan du se två kortare videos från dansföreställningen Frock från YouTube.

Observera att filmerna bara innehåller musik.