Relaxed performance – ett avslappnat sätt att lyssna på musik

Göteborgs Symfoniker anordnar Relaxed Performance, som kan översättas med avslappnat uppträdande, två gånger om året på konserthuset i Göteborg. Vi var där i april och lyssnade på deras skolkonsert. Efteråt träffade vi Lars Mårtensson som spelar altfiol och Karin Samuelsson som är producent och koordinator och arbetar med produktioner för och med barn och unga, där Relaxed Performance ingår. Relaxed Performance är en särskild typ av uppträdande som har funnits sedan 2016 och Lars svarar på våra frågor.

Hur kom det sig att ni började med Relaxed Performance?

Stockholms filharmoniker var här och spelade på konserthuset. Då var det en ung kvinna med Downs syndrom här med sin pappa. Hon kunde inte vara tyst och hon var stor musikälskare. Hon var lite högljudd och störde naturligtvis, berättar Lars.

En man i publiken skällde ut henne och det blev en väldigt obehaglig stämning. Då väcktes det en debatt i konserthuset när den här flickan och hennes pappa gick.

Vår VD höll ett tal efter pausen och sa att alla måste vara välkomna. Samtidigt är det inte en lätt fråga, för går man på konsert med symfonikerna så måste man också kunna förvänta sig att det är tyst, säger Lars fundersamt.

”Vi gick efter en engelsk modell och började med Relaxed Performance där man får låta och gå omkring. Man får liksom ställa in hörseln på ett litet annat vis på de här konserterna.”

Hur känns det att spela under ett Relaxed Performance?

Det är kul, man känner hur det går i vågor, man blir också väldigt glad. Det är ju vad det är och man får gilla läget liksom, stänga av och spela, göra så gott man någonsin kan och ge ett hundraprocentigt ärligt framförande av den musiken vi har valt.

Tror ni att ni kommer utöka med mer än två gånger om året?

Ja, jag hoppas ju det. Jag har ju en idé om att dela upp lördagskonserterna med symfonikerna. Den är alltid klockan tre och då tänkte jag att man en gång per termin skulle kunna spela halva den konserten klockan ett, som ett Relaxed Performance, säger Lars fundersamt.

Vi får se, det är under bearbetning, jag tycker det är en alldeles briljant idé om jag får säga det själv.

Hur blev du musiker Lars?

Jag växte upp på landet i en liten by, mina föräldrar var lärare i byskolan och en dag i veckan kom en jättebra musiklärare dit från grannorten. Han blev lite kung i min barndom, berättar Lars.

Jag spelade först blockflöjt, sedan fiol och jag tyckte det var kul, fortsätter han. Läraren kände riktiga musiker och han tog med oss på repetitioner och konserter. Jag kände väldigt tidigt att jag ville bli musiker.

Jag började spela professionellt vid 18 års ålder och anställdes i Radiosymfonikerna när jag var 21. Sedan 1988 spelar jag i GSO och är en inventarie, säger Lars med ett skratt.

Hur är det att spela i en symfoniorkester?

Jag älskar det! Jag har gjort det nu i mer än 40 år och det har aldrig varit roligare än nu. Jag spelar altfiol, vi sitter så underbart mitt i orkestern och hör alla harmonierna. Det är någonting som jag älskar väldigt mycket, berättar Lars.

Vilket är roligast, att spela i en stor orkester eller att spela solo?

Det är att spela i en stor orkester, men man behöver göra båda sakerna ibland. Det är också jätteroligt att spela solo eller med små grupper som vi gjorde på dagens föreställning.

Har ni valt de stycken ni spelade i dagens Relaxed Performance?

Det har jag gjort. Jag brukar tycka det passar bra med ganska korta stycken med stora kontraster, det känns som att det fungerar på den här publiken.

Tänker ni att det ni spelar är tillgängligt och anpassat för alla?

Ja, annars hade jag inte valt de styckena, tro det eller ej, svarar Lars med ett leende.

Kommer ni att göra mer svårtolkad musik som ändå är anpassad till folk med till exempel Tourettes, Down syndrom eller andra funktionsnedsättningar?

Nej, vi kan inte tänka så utan man får göra en bra konsert och så hoppas vi att det går hem. Det är min syn på saken i alla fall, att vara ärlig och göra så bra vi kan och så hoppas att publiken trivs.

På vilka andra sätt tror ni att ni kan nå ut till en bredare publik förutom de här konserterna?

Under pandemin var vi runt en hel del på olika boenden för vi fick inte ha riktiga konserter. Då spelade man utomhus och det knöts en del kontakter som i vissa fall faktiskt finns kvar. Man kan lätt åka ut till en daglig verksamhet eller så.

Vilket är roligast att spela, en sådan här konsert eller en vanlig konsert med Göteborgs Symfoniker?

Det kan man inte säga riktigt, det här är helt underbart, att spela vanliga konserter också så jag vägrar att svara på den frågan, säger Lars och ler.

Kan du berätta lite om hur du upplever skillnaden på publiken?

En vanlig tyst publik kan vara lite svårläst. Kanske först i applåderna någon gång då man får ögonkontakt, men när jag spelar sitter jag alltid längst fram så jag ser publiken rätt bra. Men det här gänget under Relaxed Performance är väldigt omedelbart och spontant, man känner rätt direkt om det funkar eller inte funkar.

På våra vanliga konserter är det alltid paus så om man känner att man inte orkar hela, då kan man gå i pausen. Det är en variant.

Sedan har vi konserter som är som den här där man kan gå runt, ligga på golvet och så vidare. Så har vi haft disco-konsert, konsert med filmmusik och spelmusik som har ett annat tema som kanske är annorlunda. Vi försöker inkludera så många som möjligt, sammanfattar Lars.

Vi tackar Lars och Karin för pratstunden!

Information om Relaxed Performance hittar du på: https://www.gso.se/relaxed-performance/