Lynn Alpberg – bibliotekarien som ser till att det funkar!

En dimmig eftermiddag i januari träffade iMAGO bibliotekarien Lynn Alpberg på hennes arbetsplats Hornstulls bibliotek i Stockholm. Lynn vann ”Läsguldet 2022”, ett pris till någon som gjort insatser för tillgänglig läsning. Vi frågade om hennes vinst och arbetet med projektet Funkar det? Bibliotekens verksamheter för en dubbelt prioriterad grupp.

Hur kändes det att få Läsguldet 2022?

Det var helt fantastiskt. Jag blev så glad och överraskad.  Jag visste att jag var nominerad, men jag trodde aldrig att jag skulle få det. För det var så många som hade gjort fantastiska saker.

När jag fick samtalet blev jag så glad att jag faktiskt grät lite grann, för jag tycker att det är det finaste pris man kan få.

Du har jobbat som bibliotekarie sedan 2008, när började ditt intresse för personer med NPF-diagnoser?

Det började 2017 då jag fick jobb på regionbiblioteket, ett bibliotek som ska hjälpa folkbiblioteken att kompetensutvecklas. I bibliotekslagen är barn och unga en prioriterad grupp. Även personer med funktionsnedsättning är en prioriterad grupp. De ville veta vad som gjordes för barn och unga med funktionsnedsättningar på biblioteken i Stockholms län.

Jag gjorde en kartläggning som blev handledningen Funkar det? Bibliotekens verksamheter för en dubbelt prioriterad grupp, det vill säga barn och unga med funktionsnedsättning. Jag tog reda på mer om gruppen och hur de har det i vårt samhälle.

Jag läste rapporter och forskning. Barn med funktionsnedsättning mådde över lag lite sämre än barn utan funktionsnedsättning. Och barn med NPF mådde sämre än barnen som hade andra funktionsnedsättningar. De trivdes sämre i skolan och på fritiden.

Då kände jag att biblioteken är en plats som ska fungera för den här gruppen. Med ganska små medel kan man göra det till en bättre plats för barn och unga med NPF. Det var så mitt intresse började.

I handledningen Funkar det? kom ni fram till en massa bra synpunkter. Kan du kortfattat berätta för våra läsare vad ni kom fram till?

Det handlar om att förbättra den kognitiva tillgängligheten på biblioteken och är till för personalen. Jag tänkte att det är när man hittar, förstår och känner sig trygg på bibblan, det är då det funkar.

Man kan göra vissa små förändringar i rummen. Man kan se till att finns dimbart ljus, så att man kan sänka ljusstyrkan. Att ljudnivån hålls på en bra nivå och att det finns ett lugnt hörn i biblioteket.

Det finns olika sätt att kommunicera. Man kan ha papper och penna framme vid informationsdisken om någon vill skriva i stället för att prata. Och en klocka att plinga på om det inte står någon vid informationsdisken.

Det är jätteviktigt att ha en bra och tydlig webbsida för det är där många personer med NPF söker information först. Och så är det viktigt att man är väldigt exakt när man kommunicerar.

Vi har en väska med kognitiva hjälpmedel som kan hjälpa till att hålla uppe koncentrationen, när man till exempel har ett bokprat. Det kan vara saker för händerna att pyssla med och så har vi hörlurar om det blir högljutt. Lynn säger:

”Grejen är att de sakerna som man gör för att förbättra för de med NPF kommer alla till godo. Alla mår bra av att få information innan om vad som händer.”

Jag har själv haft utmattning och då kände jag att mina kognitiva förmågor sjönk otroligt mycket. Då fick jag en inblick i hur det kan vara att ha en kognitiv funktionsnedsättning.

Kan det vara svårt att hitta gemensamma lösningar till NPF-gruppen när behoven ibland är motsatta?

Ja, det kan det vara. En del kan ha tics och låta ganska mycket och andra har behov av att det är tyst. Det kan man lösa genom att ha vissa områden där man kan låta och erbjuda hörselskydd till den som behöver. Men för det mesta gynnar en kognitivt tillgänglig miljö alla.

Har din rapport fått någon spridning till andra bibliotek?

Ja, jag är så glad för det. Många är intresserade av det här. När jag skrev den 2017 var det fortfarande folk som inte visste vad NPF står för. Men kunskapen har ökat.

Det finns ett sug från biblioteken på vad de kan göra för att förbättra. Så rapporten har åkt runt i Sverige. Jag tror att den här rapporten är väldigt enkel och konkret och därför lätt att använda på biblioteken.

Hur mottogs rapporten av organisationer som jobbar med NPF-diagnoser?

Den togs emot bra och de tyckte att tipsen var väsentliga. Attention gav tummen upp och även Begripsam, som båda jobbar med den här målgruppen. Jag pratade med Habiliteringen också, så jag har fått godkännande från flera olika grupper.

Upplever du att det kommit fler personer med NPF-diagnoser till biblioteket i samband med denna rapport?

Jag tror inte att det har med rapporten att göra, men jag har varit noggrann med att nosa upp personer med NPF. Vi har ett resursgymnasium mitt över gatan, de kommer regelbundet och lånar böcker. Och vi ska ha en ny tjej från resursgymnasiet här som prao.

Förut var det ingen som ville hjälpa mig, för de tyckte att det var ovant när det skulle komma en hel klass med autism. Men nu när mina kollegor har lärt känna den här klassen, då slåss de om att få vara med. Jag upplever att medvetenheten hos bibliotekarier har ökat och det betyder att man vågar ha verksamheter för den målgruppen.

Hur kommer du att arbeta vidare med de här frågorna?

Jag kommer att fortsätta att försöka sprida rapporten och prata jättemycket med mina kollegor för att stärka dem. Jag vill få dem att våga starta verksamheter och våga prova. Och ofta är det så att bibliotekarier läser sig till saker för det ligger i deras natur.

Men när det gäller människor så måste man träffa dem och göra de där misstagen. Och utvecklas ihop. Så jag tänker fortsätta att peppa och att utbilda mig själv!