Kultur för alla? | iMAGO

Kultur för alla?

Hanna Björklund intervjuar Linda Beijer, chef på Kulturhuset Stadsteatern. Temat för intervjun är Artikel 30 i FN:s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Andra stycket säger att personer med funktionsnedsättning ska ha en möjlighet att skapa kultur. Inte bara för att de själva vill det, utan också för att det är viktigt för resten av samhället:  ”… för samhällets berikande”.

På en våning i Kulturhuset Stadsteatern med utsikt över Sergels torg, sitter Hanna och Linda i varsin fåtölj mitt emot varandra.
Hanna intervjuar Linda på Kulturhuset Stadsteatern

Som en av de stora kulturinstitutionerna här i staden är det väldigt viktigt att öppna upp och vara tillgänglig, hur tänker du jobba med det? 

Det finns flera olika skikt. Vi har jobbat mycket med tillgänglighet här på Kulturhuset Stadsteatern genom alla år. Jag har inte varit här mer än ett halvår så jag kan inte allt som gjorts hitintills. 

När det gäller tillgänglighet, som att kunna ta sig runt i lokalen, surfa på webben, gå på föreställningar, att uppfatta ljus och ljud, så har jag förstått att Kulturhuset Stadsteatern har jobbat mycket med det under årens lopp. Trots det finns alltid massor kvar att göra. 

Nej det är ett jobb som inte tar slut. Men hur gör ni för att fler personer med funktionsvariationer ska kunna vara delaktiga på utställningar och på teatern? På vilket sätt tänker ni jobba med det framöver?

Det som handlar om samhällets berikande handlar inte bara om att göra det möjligt för att människor med funktionsvariation ska kunna tillgodogöra sig vårt utbud här på Kulturhuset Stadsteatern.

Det finns också en publik och ett helt samhälle som väntar på att få se den konsten och den kulturen som skapas av kulturarbetare med funktionsvariation. 

Ja, precis det är ju väldigt spännande det som står i FN:s Funktionsrättskonvention artikel 30, särskilt det som handlar om berikandet. Det är svårt för folk med funktionsvariation att kunna ta plats och kunna få ta plats på allmänna scener. I vår förening KoK är fokuset på kulturarbetare med intellektuell och/eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Det handlar också jättemycket om okunskap och ovana hos kulturproducenter på kulturinstitutioner överlag. Det gäller inte bara när det gäller bemötandet. 

Vi väljer kanske de enklaste och snabbaste vägarna ibland. Då går vi miste om mycket. Vi har också ett högt tempo i vårt arbete här.

Hanna sitter i fåtöljen och tittar på Linda. I knäet ligger några papper med frågor som hon ställer till Linda.
Hanna leder samtalet med Linda.

Ja, det ligger nog väldigt mycket i det. Det är viktigt att några börjar och att fler hakar på. För nu är det ett ganska stort glapp mellan kulturutövare med funktionsvariation och kulturinstitutioner. Har ni några planer på hur ni ska bjuda in målgruppen här i huset framöver?

Ja, det finns flera olika planer. Men de förslagen är än så länge hemliga, det pågår diskussioner. Men det som jag tycker är viktigaste och vill upprepa, det finns ju inte bara ett sätt. Utan det handlar både om att kunna ta till sig den konst och kultur som finns här. 

Det ska vara möjligt för var och en som kommer till oss. Det ska också finnas möjlighet för stockholmarna att se all konst och kultur som skapas av kulturutövare med eller utan funktionsvariation. Det var någonting väldigt viktigt som jag lärde mig när jag jobbade tillsammans med er för några år sedan. 

Tidigare jobbade jag med cirkus och verksamhet för både barn och vuxna med funktionsvariation. Då var vårat fokus väldigt mycket på att öppna den verksamheten för fler så att fler kunde vara med. Men det här perspektivet på samhällets berikande det hade inte jag snappat då. För mig är det ett väldigt värdefullt perspektiv. Det ger en helt annan vinkel.

Ja, man får nog jobba ganska mycket för att jobba in det förhållningssättet så att många fattar det. Det handlar både om att få möjlighet att själv utöva men också att få ta del av kultur. Man vill ju vara på båda sidorna.

Precis. Föreningar som KoK, där det finns kontakt och nätverk med professionella utövare, på olika sätt också kan fortbilda personal på kulturinstitutioner. 

Mörkret ramar in de tre personerna i bilden. Ljuset faller på Linda när hon pratar till Hanna som sitter med ryggen mot oss. Bredvid Hanna står Nadim, som filmar samtalet.
Samtalet med Linda spelas in.

Kulturhuset Stadsteatern, som är en stor institution, kan vara i framkant i utvecklingen. Det låter ju kul också att ni funderar på kommande aktiviteter. För det är ju nästa bara Moderna Museet som har riktade specialvisningar som passar mig och mina vänner.

Det är ju väldigt inspirerande, tycker jag. Deras verksamhet ser fin ut och det är ju alltid så att finns det bra idéer, då är det bara att sno dem tänker jag.

Det är ju trevligt när saker växer vidare. Man behöver inte bli revirhållare och hela tiden bygga något eget. Det är bra att lära av varandra. 

Ja, det finns väl ingen som har en helt unik idé? När vi har samma idéer så gäller det att genomföra dem.

Slutligen, har du tre tips om hur man kan öka delaktigheten för konstnärer och kulturarbetare till andra institutioner? Hur kan man att öppna upp och öka möjligheten att berika samhället som det står i artikel 30?

Ja, det kanske jag har, men jag vill också säga att det är lika mycket tre tips till oss själva. Vi är verkligen inte bäst i världen på de på den här arbetsplatsen heller. Men vi vill väldigt gärna bli det. 

Ett tips är att ha kontakt med dem som har kunskap och professionalitet kring detta som till exempel ni och er förening. Ni har kunskaper kring bemötande och kunskap om en massa saker som en del av oss saknar.

Sen tänker jag att det är ett skifte i tänkesättet. Att komma dithän att själv förstå och vilja den här delen som ju handlar om samhällets berikande. Att det inte bara fastnar i att det ska vara tillgängligt för personer med funktionsvariation. Utan att vårt samhälle måste berikas av det som kan komma från konstnärer med olika funktionsvariationer. Det i sig gör ju att vi börjar tänka på ett annat sätt. Då handlar det om att planera utställningar och verksamheter på ett annat sätt.

Det tredje är väl helt enkelt att skapa den typen av nätverk oss emellan, så vi kan lära av varandra. Vi kan dela idéer och samarbeta på ett bättre sätt. Så brukar vi kunna förändra saker i världen tänker jag. Ett tätare samarbete!

Linda är en äldre medelålders kvinna med blont hår i en slags page. Hennes ögon är blåa och läpparna är lätt rödmålade. Linda ler med hela ansiktet när hon tittar in i kameran.
Porträtt på Linda Beijer

OM LINDA BEIJER 

Linda Beijer har den nyinrättade tjänsten som kulturchef på Kulturhuset Stadsteater sedan augusti 2020. Kulturhuset Stadsteatern finns vid Sergels torg i Stockholm sen 1974. Här produceras och skapas konst och kultur för allmänheten. Tidigare har Linda i några olika sammanhang arbetat tillsammans med konstnärer från Ateljé Inuti i Stockholm.

FAKTARUTA

FN:s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, kallas också för ”Funktionsrättskonventionen”.

Sveriges Regeringen undertecknande konventionen den 30 mars 2007. Den 4 december 2008 beslutade regeringen att ratificera konventionen. Konventionen trädde i kraft för Sverige den 14 januari 2009. 

(Riksdagsbehandling: Prop 2008/09:28, bet. 2008/09SoU3, rskr. 2008/09:38.) 

Funktionsrättskonventionen har 50 artiklar. Artikel 30 heter ”Deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott”. Punkt 2 i artikel 30 säger:

Standardsvenska:

”Konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet att utveckla och använda sin kreativa, artistiska och intellektuella förmåga, inte endast i eget intresse utan även för samhällets berikande.”

Lättläst:

”Personer med funktionsnedsättning ska själva kunna vara med i kultur, till exempel spela teater eller arbeta med konst.”

KOMMENTARER

Ratificera betyder att en stat binder sig rättsligt till en internationell överenskommelse.

Det här samtalet spelades in och sändes under Folk och Kultur 2021. Samtalet finns att se på Kultur och Kvalitets You Tube-kanal.

Intervjun med Linda Beijer som är till grund för den här artikeln, spelades in och var en del av Folk och Kultur 2021. Nu kan du ta del av hela samtalet som är cirka 20 minuter. Intervjun spelades in hösten 2020 på Kulturhuset Stadsteatern och produktionen gjordes av Nadim Elazzeh.

Observera att det talade språket är svenska och klippet har textremsa på svenska.