Konstnär Mathilda Jansson

Vi träffar konstnär Mathilda Jansson på Kulturrummet aniAra i Hallsberg. Mathilda har hållit på med konst sedan hon kunde hålla i en penna, enligt henne själv. När hon var i 13-årsåldern började hon även skapa olika slags dockor. Mathilda utbildade sig till sömmerska på gymnasiet och har gått konstlinjen på Kävesta Folkhögskola. Hon är mest självlärd och håller på med skapandet varje dag.

Hur kom du på idén att skapa dockor?

Jag började jobba konstnärligt med att uttrycka fobier som jag hade, när jag gick på Kävesta. Dels ville jag komma över fobierna, dels gillar jag obehagliga och lite skräck-lika grejer. Dockor var en av mina mildare fobier, därför bestämde jag mig för att göra dockor.

Får du inspiration av skräck och det du är rädd för?

Inspirationen kommer från mina rädslor, fobier och det som finns runtomkring mig. Att vara ute på promenad och se ett coolt löv eller en fin skalbagge kan inspirera mig. Eller om jag tittar på film och ser någons halskrage på kostymen. Sedan testar jag mig fram.

Jag har fobi för dockor, clowner och mumier. Jag har blivit av med fobin för dockor och clowner. Jag försöker sakta jobba på mumier nu. Konsten har varit ett terapeutiskt arbete med mitt psykiska mående.

Du gillar spelfigurerna i dataspelet Elder Scrolls, hämtar du inspiration därifrån?

Lite grann, rent utseendemässigt, eftersom man kan sitta vid datorn och manipulera ansikten och färger. Man kan testa att göra det på riktigt och sedan gå tillbaka till spelet och göra om där.

Jag är också inspirerad av rollspelet Dragon Age. Det var det första dataspelet jag spelade när jag var 18–19 år.

Håret på dina dockor ser naturligt ut, är det riktigt hår?

Ett par av dockorna kan ha det. Visst hår finns på något som kallas hårtränsar, då kan det vara människohår. Jag får även hår från djur, det kallas mohair när det är från getter, till exempel. Men fibrerna i hästtagel är för grovt.

Jag köper löst hår, syr tränsar och gör peruker själv. Jag får även många saker från folk, då kan jag inte spåra ursprunget, men det mesta håret är syntetiskt.

Kläderna på dina dockor ser gammalmodiga ut, som om de är från 1500- och 1600-talen.

Jag är historieintresserad klädmässigt, men det är en mix. Jag är inte jättesträng med att det bara får vara en stil från 1600-talet. Medeltiden är också rolig, eftersom det är en udda period. Jag tar det jag gillar, men jag älskar att lära mig klädhistoria.

Vi har fått reda på att du haft ett uppdrag för Lerbäcks Teater, berätta om det!

Jag har praktiserat som kostymör-assistent på Lerbäcks Teater till deras sommarföreställning ”Ronja Rövardotter”. De behövde rumpnissar till föreställningen. Det skulle vara fyra masker för barnen som skulle spela rumpnissar.

Har du deltagit i några utställningar och har du någon utställning på gång?

Jag har varit med i några utställningar, som samlingsutställningen ”Nya Stjärn-Scott” i Hässleholm och en gästutställning på ”Konst runt Möckeln” under 2018. Jag hade en sommarutställning 2019 och 2020 på Galleri IsieTio i södra Skåne och Äspö kyrka förra sommaren. Men just nu har jag inga planerade utställningar framåt.

Slutligen, vi säger tack för pratstunden och undrar hur man hittar dig, ifall man är nyfiken.

Är man nyfiken på mig och mitt arbete, så finns jag på Instagram som @mrsbenbone. Det går också bra att mejla mig på mrsbenbone@gmail.com. Tack för pratstunden!