Jonna Bornemark – filosofen som både tänker och känner

iMAGO lyssnade på Jonna Bornemarks föredrag Allt går inte att mäta på Intradagarna i Stockholm hösten 2022. Vi ville veta mer om vad det innebar och stämde träff med Jonna för ett samtal om kultur, filosofi och kärleken till djur.

Vem är Jonna Bornemark?

Jag är professor i filosofi, författare och jobbar på ett ställe som heter Centrum för praktisk kunskap. Jag är mamma och vi har många djur. Djuren är också en viktig del av mig.

Allt går inte att mäta, vad menar du med det?

De viktigaste sakerna i livet kanske inte går att mäta. Att man är inkännande, att man lyssnar ordentligt, att man hjälper andra eller vad det nu kan vara.

”Vårt samhälle älskar att mäta för att ha kontroll. Men det är inte alltid det viktigaste för mig i mitt liv. Jag upplever att de som mäter bara vill veta timmar, kronor och ören. Allt ska vara så effektivt som möjligt.”

Många människor, framför allt bland de som jobbar tillsammans med andra människor, känner att som systemet fungerar så blir det ofta fel. Systemet mäter inte det som är viktigast på mitt jobb och när man ska prata med kommunen så blir orden fel.

Det jag försöker hjälpa till med är att sätta ord på saker och ting. Det är mitt mål med min forskning.

På vilket sätt presenterar du din forskning, när den inte är så mätbar?

Det är det som är så bra med att vara filosof. Det är ingen vetenskap som mäter. Jag samlar in många människors berättelser för att beskriva de stora dragen. Frågor som jag ställer är: Hur tänker vi på vad kunskap är i denna situation? Hur tänker vi på vad som är viktigt?

Jag tar till min hjälp filosofer som har levt för länge sedan. De ger mig en helt annan blick. Jag försöker hitta ord och ibland nya ord när man tycker att de gamla inte räcker till.

Det är intressant att du frågar hur jag presenterar resultaten. Jag har precis avslutat en föreställning på Orionteatern. Där fick jag hjälp av teatern med musik, ljud och ljus. På teatern jobbar de jättebra med stämningar, hur det känns och hur det ser ut. Det ger hjälp att få ut ett budskap.

Vilka mål har du för din forskning?

Mina mål för forskningen är jättestora. Jag vill vara med och förändra världen till ett samhälle där människor och djur mår bättre och där vi tar hand om vår natur på ett bättre sätt. Att vara filosof handlar om allt. Man får ta de stora perspektiven.

Jag tycker till exempel att vi ska tänka mer på att lyssnande är jätteviktigt i mellanmänskliga yrken. Inom äldreomsorgen har man haft ett system där man ska tala om exakt vad varje person ska få hjälp med. Ett annat sätt är att komma överens om hur man använder tiden och vad som ska göras.

Jag bor på servicebostad och kan tycka att hemmets sysslor värderas högre än ledsagning till kulturevenemang, som berikar mitt liv.

Då är det bättre att man får använda tiden på allra bästa sätt just idag. Det kanske inte är superviktigt att det är välstädat. Det kanske är mycket viktigare att man får gå och se den där föreställningen eller få spela teater själv eller sjunga.

Jag kan hålla med dig om att vi har ett samhälle som har en lite skev bild. Ibland är det så viktigt hur saker ser ut och hur det ska vara ordnat. Det som pågår på insidan är inte lika viktigt.

I min värld väger ordet kultur ganska tungt.

De som tycker att kultur ska väga tungt måste samlas och säga att det här tycker vi ska uppvärderas. Man jobbar tillsammans för att ändra värderingar i ett samhälle. Värderingar i ett samhälle ändras hela tiden.

Vilken roll har kulturen för vårt samhälle, tycker du?

Det är viktigt hur vi berättar vår historia. Var kommer vi ifrån, vart är vi på väg, vad är viktigt i våra liv? De frågorna är ju precis det som kulturen bearbetar hela tiden. Kulturen är helt livsnödvändig i ett samhälle för att vi ska veta vilka vi är och vart vi är på väg.

För väldigt många är det så de behöver möta sina sinnen. Det kan man också göra när man målar eller sjunger. Man möter en större del av sig själv när man själv utövar någon sorts kulturaktivitet.

Tycker du att kulturen får plats?

Det gör jag ju inte. Jag tycker att vi inte förstår oss på vad kulturen har för betydelse för ett samhälle och för individer. Kulturen kommer alltid sist.

Vår kultur har vi sedan många tusen år tillbaka. Den lever väldigt mycket uppe i huvudet.  Saker som man gör med hela kroppen, med alla sinnen, räknas inte.

Kulturen är en samhällelig grundvärdering som vi inte riktigt ser. Vi blir fattigare som människor om vi bara lever i en teoretisk värld. Kulturen hjälper oss att vara människor, för vi har kroppar och vi har våra sinnen.

På Intradagarna pratade du om sinnlighet och det kollektiva omdömet.

Människor som är bra på kultur ser hur mycket kulturen binder oss samman. Jag tänker faktiskt på min föreställning på Orionteatern. Det blev jättetydligt då. Jag fick jobba med alla sinnen. Vi var ett helt team och alla kom med sin kunskap. Alla kunde olika saker och då blev det någonting väldigt mycket mer.

När vi gör saker tillsammans i kulturen, då känner vi också tillsammans. Det finns en massa skeva bilder i kulturen som bara rullar på. Det är det som jag vill försöka sätta ord på. Ju mer vi sätter ord på det, desto enklare blir det att tänka på det sättet. Då kan man påverka och förändra något.

Är djur viktiga för dig?

Djuren gör också min värld rikare. De erfar på ett helt annat sätt. Jag tycker om att umgås med djur för det är inte baserat på det talade språket. Mitt jobb handlar om att prata och att skriva och orden. Det här är kroppsligt och sinnligt. Det är någonting annat och jag behöver det. Djuren har en god påverkan på sinnlighet, skapar trygghet men du måste också respektera dem.

På Orionteatern fick jag ha med mig mina djur. En föreställning ställde sig hunden och skällde. Då visade det sig att han var törstig. Det blev ett exempel på något som jag pratade om i föreställningen. Han spelade en jättestor roll på den föreställningen.

Den som har mer makt måste alltid bli bättre på att lyssna. Det är en del av min etik. Om man känner att man blir lyssnad på, då känner man att man finns.