Kulturens betydelse och tillgänglighet | iMAGO

Kulturens betydelse och tillgänglighet

Under den nationella kulturkonferensen Folk och Kultur möttes vi för första gången i ett samtal om kulturens betydelse och tillgänglighet. Det var så viktigt att vi ville fortsätta samtalet i iMAGO, så du också kan ta del av det! Vi som satt i samtalet är:

Porträtt på Tiina som ler brett mot kameran. Hennes vänstra öga är delvis stängt och det högra ögat tycks möta vår blick. Hon har långt brunt hår.
Tiina Nummi Södergren

Tiina Nummi Södergren, jobbar för FN Sverige, är 50+ och boende i Stockholm.

Just nu är Tiina projektledare i ett arvsfondsprojekt som handlar om de globala målen i Agenda 2030, med fokus på funktionsrättigheter. Projektet utbildar representanter från kommuner, funktionsrättsorganisationer och civilsamhället om dessa rättigheter och hur man jobbar med agendan. Tiina har arbetat både internationellt och nationellt med frågor rörande mänskliga rättigheter. Tiina var den första kvinnliga ordförande i Synskadades Riksförbund.

Porträtt på Pär som ler svagt mot kameran. Han är kortklippt och har glasögon.
Per Lodenius

Per Lodenius, riksdagsledamot för Centerpartiet och boende i Norrtälje.

Per är kulturpolitisk talesperson i Kulturutskottet och jobbar med tillgänglig kultur. Som ersättare i utbildningsutskottet jobbar Per med frågor om särskolan och extra stöd i skolan. Per jobbar också med funktionsrättsfrågor. Per är utbildad danspedagog och lärare med erfarenhet från gymnasiesärskolan.

Samtalet leddes av Hanna Björklund, konstnär på Ateljé Inuti och redaktör i arvsfondsprojektet iMAGO. 

Runt ett bord med fika i en ljus köksmiljö, sitter Hanna, Per och Tiina.
Hanna i samtal med Per och Tiina.

Kulturens roll i samhället

En mer övergripande syn på kulturens roll i samhället är att ett demokratiskt samhälle måste ha en fri kultur. En fri kultur är ett mått på hur demokratiskt ett samhälle är. Det betyder inte fri i betydelsen att den inte ska få stöd från samhället. Min uppgift som politiker är att det ska finnas en struktur som gör kultur möjlig, menar Per. Ett sätt kan vara att du får mer stöd när du ökar mångfalden i kulturprojekt till exempel.

Sverige lovade att följa Funktionsrättskonventionen när vi skrev under den. Löftet i artikel 30 handlar om ”att ingen ska lämnas utanför”. Det är viktigt. Det finns många hinder som står i vägen. Tiina säger att många arenor ännu inte är erövrade.

Utbildning

Det finns väldigt få eftergymnasiala utbildningar för personer som gått gymnasiesärskolan. Den enda konstutbildning Hanna känner till är Konstskolan Linnea i Stockholm. Det borde finnas utbildningar som man kunde söka till med arbetsprover, önskar Hanna. Då kan man visa att man har talang och är intresserad av utbildningen.

Det är viktigt att se det i ett större sammanhang, menar Per och fortsätter, alla som går en estetisk utbildning blir inte konstnär eller skådespelare. Många måste få gå konstnärliga utbildningar, annars kan vi missa de riktigt talangfulla. Detta gäller många inriktningar. Man måste få prova.

I en klassrumsmiljö står en ung konstnärselev. Bredvid står en äldre kille som också tittar på målningen och ler.
Konstelev betraktar sin målning.

Kulturarbetare

Möjligheten för en person med en funktionsnedsättning att arbeta med kultur är begränsad. Utbudet av professionella arbetsplatser är litet. Man ser inte en daglig verksamhet som en arbetsplats på riktigt, säger Tiina.

I rapporten ”Respekt för rättigheter?” från 2019, som organisationen Funktionsrätt tagit fram, skriver man om problemen. Man måste börja se det på ett annat sätt. Jag tror att det är nyckeln till att människor ska hamna mer rätt. Man ska kunna söka sig till verksamheter som man trivs i. Det ska inte bara bli en verksamhet som man måste vara i. Det är djupt orättvist, fortsätter Tiina.

Anpassning

Att anpassa all kultur till alla vid alla tillfällen är svårt. Tiina menar att man kan göra mycket utan att det behöver kosta jättemycket. Tiina berättar om ett besök på Tyst Teater för ett tag sedan. Där fick hon, efter att ha pratat med ensemblen, ta med en ledsagare. De skickade också manuset till henne mot löfte att hon inte skulle sprida det. Med denna förberedelse fick Tiina en mycket bättre bild av vad som hände på scen. Och ibland förstod hon det som hände på scenen bättre än sin ledsagare, för hon hade hela bilden. Det blev en väldigt fin upplevelse.

Tydlighet är viktigt, säger Per. Med extra planering kan man möta personer med motsatta behov, som ibland kan krocka med varandra om du till exempel är ljudkänslig kontra har en hörselnedsättning. Man behöver tänka in helheten från början till slut. Frågor som till exempel: var hittar jag information, vad kostar föreställningen, finns det ett telefonnummer som jag kan ringa och fråga? Hur tillgänglig är hemsidan?

Omgivningen är helt svart och skapar fokus på två vitklädda skådespelare. Karaktären Hilding sitter i ner och Frasse lutar sig in mot honom med ett vänligt leende.
Ur föreställningen ”Tårtan” med Moomsteatern.

Vikten av förebilder och goda exempel

Telefonfabriken i Stockholm, där det här samtalet sker, verkar helt fantastisk. Här finns det många möjligheter till kultur. Här kan det experimenteras. Teatern blir ett skyltfönster.

Om man går till Telefonfabriken så förväntar man sig kanske en speciell inriktning på det man ska få vara med om. Men bestäm inte i förväg vad du kommer att få vara med om utifrån vem som levererar. Hit kan jag komma, säger Per, och bli berikad av kultur med hög kvalité.

Magasinet iMAGO är ett annat bra exempel. Jag fick hjälp av min man att läsa den, berättar Tiina.

Fri kultur måste finnas annars får vi ett samhälle som står stilla, avslutar Per.

Tiina och Pers råd att ta med sig

  • Koppla på rättigheterna, finn er inte i dåliga besked.
  • Ge möjlighet att välja en utbildning utifrån intresse.
  • Det finns många olika behov, ibland krockar dem.
  • Ta vara på fördelarna av det digitala som vi lärt oss under senaste året.
  • Få misslyckas, våga prova, alla måste få chansen.