Den här artikeln bjuder vi på, mycket nöje!

Recension Catwalk – Från Glada Hudik till New York

SVT Play

Emma är i bildens fokus och mittpunkt. Hon är omgiven av suddiga människor ur fokus och allt ljus är på henne. Emma har en skimrande ljusblå klänning med silverglittrande detaljer. Hon sträcker upp sin högra arm i luften, som om hon pekar mot himlen. Den andra handen har hon självsäkert på höften. Emma är ung med långt blont hår. Hon har glasögon, ett blått matchande diadem och örhängen till klänningen. Emma har öppen mun, som om hon segervisst skriker ”JAAA!”
En lycklig Emma Örtlund.

Catwalk är en svensk filmdokumentär skapad med hjälp av ledaren för Glada Hudik, Pär Johansson. Filmen handlar om Emma Örtlund och hennes vänner i teatergruppen Glada Hudik. Hur gruppen uppfyller sina drömmar och visar världen att oavsett hur man är eller hur man ser ut, så har alla samma värde.

Jag tror att ganska många har hört talas om teatergruppen Glada Hudik i Hudiksvall. Jag har sett alla deras filmer tidigare. Men just denna film tycker jag hade väldigt stark karaktär. Filmen visade verkligen budskapet om allas lika värde. Det var en oerhört stark upplevelse.

Ett gruppfoto på gänget från Glada Hudik med vitklädd Emma Örtlund i mitten som lyfter en knuten näve och ser ut att skrika ja! Närmast till vänster om henne står Nicklas Hillberg i guldglittrande kläder med en krona på huvudet och kollar på Kitty Jonsson. Kitty är klädd i en beige-vit glittrande klänning. Hon verkar styrka sitt långa bruna hår bakåt örat, samtidigt som hon blundar och vänder huvudet upp mot taket. Till höger om Emma står Ida Jonsson i en ljusblå och silverglittrande kostym, Hon har långt rödblont hår och ler in i kameran. Bredvid Ida står Alexander Rådlund och ler mot kameran. Han har mörkt kortklippt hår och är klädd inte silvrig kostym med en vit tröja under.
Gänget från Glada Hudik.

Alla i filmen hade verkligen olika personligheter och de olika personligheterna visades verkligen. Jag personligen blev väldigt berörd och kände igen mig i många saker som Emma Örtlund berättar i filmen. Emma har epilepsi, hon var mobbad i skolan bland annat. Berättelsen om de delarna var mest berörande, då jag själv har epilepsi och blev mobbad i skolan. Även andra scener i filmen gjorde att jag fick lite tårar i ögonen, men en del av de tårarna var glädjetårar. De är så fantastiskt fina människor!

Catwalk var väldigt inspirerande just för att gruppen hade ett kreativt tänk när de gjorde sina egna designer som de hade på sig till catwalken. Filmen var också väldigt underhållande för att de bjuder på sig själva, och dom ÄR sig själva. De sprider glädje.

Jag fick verkligen motivation att peppa mig själv när jag såg filmen – motivation att inte skämmas eller känna sig mindre värd än andra. Att visa andra att jag också är människa fast jag har funktionsnedsättning och epilepsi. Att jag har lika mycket betydelse som en människa utan funktionsnedsättning och diagnos.

Att se filmen stärker ens självkänsla, att kunna tro på sig själv och följa sina drömmar, oavsett funktionsnedsättning!

Dela denna artikel