Den här artikeln bjuder vi på, mycket nöje!

Recension ”Catwalk – Från Glada Hudik till New York”

SVT Play

Emma är i bildens fokus iklädd en skimrande ljusblå klänning. Segervisst sträcker hon upp ena handen i luften och ser ut att ropa "JAAA!".
En lycklig Emma Örtlund.

Catwalk är en svensk filmdokumentär skapad med hjälp av ledaren för Glada Hudik, Pär Johansson. Filmen handlar om Emma Örtlund och hennes vänner i teatergruppen Glada Hudik. Hur gruppen uppfyller sina drömmar och visar världen att oavsett hur man är eller hur man ser ut, så har alla samma värde.

Jag tror att ganska många har hört talas om teatergruppen Glada Hudik i Hudiksvall. Jag har sett alla deras filmer tidigare. Men just denna film tycker jag hade väldigt stark karaktär. Filmen visade verkligen budskapet om allas lika värde. Det var en oerhört stark upplevelse.

Glittrande finklädda och glada står de fem personerna Kitty, Nicklas, Emma, Ida och Alexander från Glada Hudik-teatern i ett gruppfoto. Emma står i mitten och sträcker upp handen i en segergest.
Gänget från Glada Hudik.

Alla i filmen hade verkligen olika personligheter och de olika personligheterna visades verkligen. Jag personligen blev väldigt berörd och kände igen mig i många saker som Emma Örtlund berättar i filmen. Emma har epilepsi, hon var mobbad i skolan bland annat. Berättelsen om de delarna var mest berörande, då jag själv har epilepsi och blev mobbad i skolan. Även andra scener i filmen gjorde att jag fick lite tårar i ögonen, men en del av de tårarna var glädjetårar. De är så fantastiskt fina människor!

Catwalk var väldigt inspirerande just för att gruppen hade ett kreativt tänk när de gjorde sina egna designer som de hade på sig till catwalken. Filmen var också väldigt underhållande för att de bjuder på sig själva, och dom ÄR sig själva. De sprider glädje.

Jag fick verkligen motivation att peppa mig själv när jag såg filmen – motivation att inte skämmas eller känna sig mindre värd än andra. Att visa andra att jag också är människa fast jag har funktionsnedsättning och epilepsi. Att jag har lika mycket betydelse som en människa utan funktionsnedsättning och diagnos.

Att se filmen stärker ens självkänsla, att kunna tro på sig själv och följa sina drömmar, oavsett funktionsnedsättning!

Dela denna artikel