Den här artikeln bjuder vi på, mycket nöje!

Konstnär Emelie Hansson

Emelie är en ung tjej med kortklippt brunt hår och blåa ögon. Hon tittar in i kameran med vaken blick och ett lätt leende. Hon har en svart tunika på sig med bjärta blom- och bladmönster i lila, grönt och orange.
Porträtt på Emelie Hansson

Vem är Emelie?

Jag heter Emelie och bor i Kivik på Österlen. Jag är konstnär på fritiden. Jag är ledig från jobbet just nu. Det blir hemarbete, men jag får hålla på med min hobby i alla fall.

Varför började du med konst?

Jag vet inte riktigt, men jag började när jag var liten. Jag hade en lärare som också var konstnär. Han tyckte att jag skulle börja rita. Så jag gick lite extra till honom. Han rådde mig att aldrig sluta måla, men jag förstod inte riktigt då. Det är svårt att veta sånt när man är ung. Det är kanske det jag ska syssla med. 

Har du gått på någon konstskola eller är du autodidakt, alltså självlärd? 

Jag är självlärd. Jag har aldrig gått på någon konstskola. Bara vanlig bild i så fall, på mitt eget vis. Annars jobbar jag på en daglig verksamhet i Simrishamn som heter Kullagret. Där har vi precis öppnat en loppis och så lite konst. Men de är lite nya på konstnärligt skapande. Sakta med säkert går det framåt.

Foto av Hanna som delvis syns i profil i förgrunden och är omgiven av elektronik. På ett bord framför sig har hon en dator med en av Emelies konstverk på. Framför datorn ligger en diktafon. Bredvid datorn står en surfplatta där Emelies ansikte syns. Till vänster om surfplattan ligger en telefon.
Hanna gör en digital intervju med Emelie.

Har du någon förebild inom konsten? Någon som du tycker om eller blir inspirerad av?

Jag blir inspirerad av naturen och havet. Det beror också lite på hur jag mår och lite på årstiderna. Man måste ha något inombords som inte går att förklara. Ibland är det som om man inte kan måla alls. Man måste ladda upp liksom. Säga ”kom igen”!

Visst är det så ibland och då måste man peppa. 
Har du haft några utställningar? 

Ja, lite till och från. Inga kända utställningar, men bättre än inget som sagt. Jag skulle gärna ställa ut en gång om året och jag vill öppna upp, inte bara för mig själv utan för fler.

Vilka tekniker jobbar du i? 

Jag jobbar mycket i akvarell och tovning, mest tovning. Det är roligast. 

Har Covid-19 påverkat ditt konstnärliga arbete? 

Både ja och nej kan man säga. Jag har saknat att träffa folk, man blir liksom ensam. Man behöver ha någon att snacka med ibland. Det har påverkat lite psykiskt. Jag är rädd att smitta andra. Man vet liksom inte.

Hanna tittar fokuserat på skärmen framför sig under intervjun. Hanna har mörkt axellång hår i mittbena och glasögon. Hon har en saffransgul luvtröja och en scarf i blåa och vita mönster. Hanna sitter ner och framför sig har hon ett bord där två skärmar syns i förgrunden.
Hanna gör en digital intervju.

Vad har du för framtidsplaner eller drömmar?

Jag har en dröm. Här i Simrishamn så drömmer jag om att kommunen ska öppna ett kulturhus för alla. Jag vill träffa andra människor. Det är roligare när man är fler. Många människor bara sitter. Då är det bättre att komma ut där de kan måla och allt möjligt annat.

Kan du berätta lite om dina bilder? 

Ja, man målar ju alltid olika. Det går ju inte att ta patent på något som man målar. Man är ju lite försiktig när någon annan säger att det där är ju mitt. Jag tror inte det påverkar mig om någon säger att det där är mitt. Vissa gubbar kan ju bli riktig ruskiga. En del kan tolka dem som glada. Det beror på hur man känner sig. 

Har du något du vill tillägga innan vi säger tack och hej? 

Det är roligt att tavlorna är i Stockholm nu. När de kommer i tidningen [iMAGO], så kommer många att få se dem. Det är roligt!

Måleri
Många djur. 
I mitten av bilden ett ansikte av ett rött vilddjur med nos, morrhår och stora svarta ögon, kanske en tiger, den ser rakt fram. Vid ena sidan ringlar en grön orm med vita prickar, den reser på sitt huvud och öppnar munnen, kanske ler den. Den tittar glatt mot andra sidan, på en stor röd fågel med böjd näbb, den tittar tillbaka med bestämd blick. 
Framför dem finns en mycket liten ljusblå elefant och en mellanblå fågel med långa ben, lång näbb och några fjädrar som står rakt upp på huvudet.
I bakgrunden skymtar en liten vit hund, den tittar på en gråbrun åsna, vid sidan står en gul giraff. Längst bak finns en röd färg som mitt i övergår till en grönblå. Över hela bilden, finns tio vita runda färgfläckar, placerade här och var, det ger en känsla av myllrande liv.
Med ”Djurliv” var jag lite inspirerad av Picasson, men med djur istället för människor.
Måleri
En flygande fågel.
En duva fyller hela bilden, den flyger vänd så att vingarna sträcker sig uppåt och nedåt, kroppen i mitten är rundad och avlång.  
Duvan är målad med svart färg som sedan är övermålad med vit färg, på ett sådant sätt att det ser ut som en massa gråa fjädrar. Den har en svart näbb och svart öga.
Duvan flyger högt upp i luften och spänstiga penseldrag i en blandning av grå, vit och gul färg i ljusa toner skapar en känsla av fart och luft.
Ledsna ögon” heter egentligen ”Fri”. Jag har glömt att ändra namnet på den. När jag målade den första gången så var det ledsna ögon. Den var inte fin. Dagen efter såg den jättetråkig ut. Så jag målade över den. Det blev en svart fågel. Då tänkte jag, vilken sur fågel. Då blev det plötsligt en vit fågel. Det blev en duva. Den fick heta Fri.
Måleri
Åtta figurer bredvid varandra.
Figurerna sträcker sig upp från bildens underkant och in i bilden från sidan, de är placerade snett över bilden. De har huvud, men inget ansikte, och är långa, smala, saknar armar och ben.
Alla figurer är mörklila och målade med en mycket tunn vit färg över. De mjuka svepande penseldragen gör att de verkar lindade runt om.  
Ett vitt tunt penseldrag följer runt varje figur och skapar en ojämn linje, figurerna verkar skälva av liv. 
Någon vänder bort huvudet, någon vänder det framåt, kanske ser de varandra.    
Bakom figurerna, snett över bilden, strömmar ett kraftfullt flöde. Breda penseldrag i en mörk ton, med lila, rött, blått, grönt och gult, i en färg som inte är helt blandad, gör att det skimrar röda toner här och var.
Gubbarna utan ansikten i ”Enigma” är min profil. De liknar figurer fast de är utan ansikten. Det är motivet jag målar mest. Det blir lite som man känner sig också. Om du tänker dig att du har en diagnos, så känns det som om man inte passar in. Inga ögon som ser en. Inga öron som hör en. Det är precis som om världen tolkar en så. Man är transparant. Fast nu är jag inte det på samma vis. På nåt sätt så fastnade det hos mig. Jag skulle måla den känslan. Försöka väcka folk lite. 
Måleri.  
Med blå, gul, röd och vit färg i samma pensel skapas ett plötsligt avtryck.
Det blir som ett nedslag mitt i bilden.
Det går inte att se vad det är. 
Det är inte stort, men kraftfullt.
Kanske är det en indian, eller kanske en motorcykel?   
Det är blått, och det sticker ut smala spår av rött och gult. 
Kraftfulla penseldrag sveper fram över hela bilden, som om det blåser en stark vind. 
Det mesta är vitt, med tunna gula, blåa och röda färgstråk som blandar sig i. 
I bakgrunden finns en antydan till horisont, allt är ljust och vindpinat.
Indianen” gjorde jag på Orkidén i Kristianstad. Jag var lite sur. Vi skulle börja måla och jag var på hugget. Så jag tog en pensel och bara duttade på pappret. Det blev någonting som vi inte vet vad det var. Den fick heta Indianen, för det ser ut som den har en tomahawk-mössa. Ibland säger de att det ser ut som en motorcykel. Man kan inte sluta titta på den. Någon såg en groda. Det var en av de första bilderna jag gjorde. Den ställde jag ut påsken 2018 under konstrundan i Österlen.
Måleri
Tre tulpaner.  
Bilden visar blommorna nära, de är stora och fyller nästan hela bilden. 
Två av dom är så stora att de fortsätter utanför bilden, en står i mitten, penseldragen är kraftfulla.  Alla tulpanerna har en varm gul färg, med flera nyanser av rött mot mitten. 
Färgen ger ljus inifrån, de lyser där de står mot den gräsgröna mörka bakgrunden.  
Det finns en skugga över bilden, kanske kommer den från ett moln?
Längre bort finns ett solljus, i en gul och en kall röd färg.
Oregelbundet utspridda vita små färgfläckar skapar en känsla av vind och rörelse i bilden.
Tulips” är gjord i Kristianstad. Då hade jag inte mycket ljus. Den blev lite mörk. Andra tyckte den var fin, men när den kom ut i ljuset såg den jättemörk ut. Jag försökte snygga till den lite och det ska föreställa vår. Det är då blommorna brukar komma. Jag kan bara måla blommor när det är vår. Det är konstigt.
Nattugglor” är väldigt gammal. Jag kan berätta en rolig historia om den. Den är gjord 2011 och jag ställde ut den 2012 på ett café i Kivik. 2013 började en annan konstnär från Kivik också att måla gubbar och har gjort det sen dess. Visst är det konstigt. Hon säger att du inte får vara med mig. Hon målar dem glada och fina. Jag målar dem mer som jag känner mig. 
Måleri
Nio figurer på promenad.
Alla är skissartat målade med svarta lätta penseldrag, papperets vita färg blir deras kroppar.  
Det gör att figurerna blir både tydliga och otydliga samtidigt. 
Alla går en och en, efter varandra.  som längs en trottoar, de har käppar och hatt. 
I bakgrunden breda penseldrag av mycket tunn röd och tunn blå färg. 
Penseldragen är spänstiga och rör sig runt figurerna, kors och tvärs över vartannat. 
Svarta tunna lodräta linjer antyder en fasad, papperets vita färg anas bakom färgen och gör bilden full av ljus.
Oxford street” är väldigt fin faktiskt. Jag målade den som en lek. När jag fyllde 25 år skulle jag resa till London. Jag försökte föreställa mig hur det såg ut i London. En massa människor och rusning. Alla har hatt och fina käppar. Av misstag så stannade jag upp och tittade på tavlan och tyckte att den såg ut som engelska flaggan.
Måleri
Sex figurer i solnedgång. 
Hela bilden är täckt med en lysande orangeröd färg. 
Penseldragen är tydliga, de rör sig energiskt uppifrån och ned, en känsla av dallrande värme och sol fyller bilden. 
Alla figurerna står på rad bredvid varandra. Deras konturer är målade med en svart linje, här och var en vit linje också, det skapar en känsla av motljus. 
En rund vit sol är placerad längst bort i övre hörnet.  
Solen står längst bort på en målad svart linje, den sträcker sig över figurernas huvud tvärs bilden.  Den svänger nedåt i mitten av bilden, och vänder sedan uppåt igen.  
Kanske en bergskant eller solens bana?
Solnedgång” gjorde jag samtidigt som Enigma. Solnedgång tog tio minuter. Jag tog färgen som var över. Det är precis som att den blev bättre av en slump. Man ska inte koncentrera sig så mycket, man ska bara jobba på.
Måleri
Fyra hundar.
Tre står tillsammans mitt i bilden, man ser dem framifrån.  
En står längst fram för sig själv, där syns huvudet och ryggen från sidan.
Alla är bruna och har en stor, mjuk, vit fluffig päls, mitt fram på bröstet. 
De har pigga ögon, lång nos och spetsiga öron som viker sig lite i topparna. 
Hundarna i mitten har vänt huvudet åt sidan, de ser på något utanför bilden. 
Hunden längs fram står vänd åt andra hållet och tittar ditåt. 
Platsen som de står på är ljus, målad med mjuka vita färgtoner, kanske har det snöat. 
Bakom hundarna står en gran, färgen är svagt grågrön, längre bort anas ett skogsparti.
I love Sheltie” har en hemlighet i bilden. Om man delar på de två hundarna så blir det en häst. Ibland kan man tolka bilden så att det inte är en hund, det är en häst. Om du tänker dig halva hunden, så är det en häst med en man. Det är en hund och en häst. Det såg jag inte förrän andra sa det till mig.
Dela denna artikel