Dikt ”Gudarnas dom”

Oden och de andra gudarna festar på dag ut och dag in med de nyanlända krigarna och hjältarna i Valhall. Heimdall däremot står och vaktar Bifrost. Tor är i Midgård och skyddar människorna från jättarna. Loke är fjättrad i underjorden som straff för mordet på Balder.

Oden får bud från sina korpar, Hugin och Munin. De har sett människor i södern avverka regnskogar utan minsta hänsyn till djuren. Träd som var skapta för att tillåta allt levande att andas. Allt för vinst på mark och förmögenhet. Oden inser att människorna kommer att orsaka Midgårds egen undergång innan Ragnarök ens hinner inträffa.

Tor, som är människans beskyddare, undrar vad det är för mening att beskydda ett folkslag som gräver sin egen grav. Hade Loke tagit till orda skulle han säkert ha sagt ”Varför inte förinta dem nu med detsamma och få ett slut på eländet, eftersom de ber om det?”

Oden funderar och kommer fram till att Yggdrasil aldrig kommer att vara hel utan Midgård. Han skapade människorna till att vara kloka och självständiga. Oden förlitar sig på att de människor som motsätter sig korruptionen ska komma fram till en lösning. Han tror på människans potential att bli bättre.

Oden ger träden förmågan att tala till människan. Inte på det sätt som du förväntar dig, utan inom dig.

Om du kan höra träden tala till dig, vad är det de säger?