Recension ”Sommaren på Österlen”

Författare: Mikael Bergstrand

Förlag: LL-förlaget (2022)

Den här boken började jag läsa två kapitel i och det kändes så där. Det berodde nog mest på min dagsform. En söndag kände jag mig som vanligt trött och slut. Men jag bestämde mig för att fortsätta läsningen av boken Sommaren på Österlen. Jag satte mig bekvämt i soffan och började läsa. Boken utspelar sig på 1960-talet. Ett kapitel blir två, tre och sedan är jag inne i boken.

Det handlar om pojken Jan som åker på sommarsemester med sin mamma och pappa. Han är lite smått uppgiven, för han kommer inte ha någon annan att leka med än sitt schack och sina föräldrar. Men när de svänger upp till lantstället så ser Jan en pojke. De möts i blicken. Han inger hopp om att det kan bli en bra sommar trots allt.

En morgon bestämmer Jan sig för att gå ut och han går på andra sidan vägen, dit hans mamma och pappa har nekat honom till. Utan att tänka efter så tror han att han möter en tjur och så kommer det fler. Till slut kissar han på sig av skräck men då kommer Ivar, pojken som han mötte, skrikande på kvigorna. Jan skäms, men de bestämmer sig för att träffas igen.

Den här boken passade mig eftersom det är nivå 3 av de lättaste böckerna. Språket är bra. Svåra ord förklaras i texten och den är skriven i bra stycken och korta kapitel. Man ska tycka om spänning men också klara av det känslomässigt, för det är otäcka saker som händer i boken. Ett exempel är att Ivars mamma är tvungen att ha ihjäl kattungar och Jan bestämmer sig för att rädda en av dem.

Jag blev glatt överraskad att det blev en hel historia, för ända in i slutet av boken händer det hemska saker.