Johan Werkmäster – årets pristagare i lättläst

Vi har intervjuat författaren Johan Werkmäster som fick pris för årets lättlästa bok 2021. Johan Werkmäster debuterade år 1983 och skrev sin första lättlästa bok redan år 1988. Studieförbundet Vuxenskolans pris för lättläst litteratur är till för böcker som vänder sig till personer med kognitiva läsbegränsningar.

Vem är Johan Werkmäster?

Jag kommer från Falun i Dalarna från början, svarar han eftertänksamt. I Falun träffade jag min fru som gick på Lärarhögskolan. 1977 flyttade vi till Göteborg. Jag har två barn, tre barnbarn, sedan arbetar jag som författare och skriver böcker och artiklar.

Jag frågar varför han tror att han fått priset och vad han kände efteråt.

Boken “Sista brevet till Sverige” av Vilhelm Moberg, bearbetade jag till lättläst och priset var väl för den boken. Samtidigt har jag hållit på så pass länge med lättläst så jag ser det lite som ett pris till hela mitt lättlästa författarskap.

”Jag blev väldigt glad och stolt men samtidigt var det skönt när jag äntligen fick priset för jag hade gått och vetat om det ganska länge.”

Varför blev det just “Sista brevet till Sverige” som du återberättade?

Ja, den är sista delen i en serie böcker som börjar med ”Utvandrarna”. Det var en annan författare som heter Cecilia Davidsson som gjorde de två första delarna, ”Utvandrarna” och ”Invandrarna”, sedan fick jag ta över, svarar Johan.

Johan tycker att alla ska ha möjligheten att ta del av bra berättelser. Han säger att likaväl som man kan göra filmer av en bok, kan man göra lättlästa bearbetningar. Det är som en annan genre. Han tycker också att samhället tar lättläst mer på allvar nu.

Johan berättar att han gjorde sin första lättlästa bok för nästan 40 år sedan, på 80-talet. Då var det många som var väldigt tveksamma till lättläst bearbetning. Många tyckte inte att man kunde skriva om andras böcker, för då skulle man förstöra [berättelsen]. Johan påpekar att man förstör ingenting, för originalet finns kvar att läsa för de som vill.

Jag undrar hur han började skriva lättlästa böcker.

Det var på grund av en tävling. Johan hade skrivit andra vanliga böcker och som ung författare hade han ingen tanke på att skriva lättläst, utan snarare lite djupsinnigt och svårt, som man tänker när man är ung.

Men Skolöverstyrelsen utlyste en tävling, där man skulle skriva en lättläst bok på temat kärlek i vår tid. Johan skickade in ett bidrag, fick pris och den boken blev utgiven.

Är det svårt att översätta till lättläst, om du tar en jättesvår bok till exempel?

Ja, svarar Johan, det är alltid svårt tycker jag. Man måste göra det på olika sätt beroende på originalboken.

”Jag vill alltid att det ska finnas med lite av originalförfattarens röst i boken. Man får inte ta bort någonting som måste vara kvar. Det finns ingen utbildning för att skriva lättläst.”

Johan säger att han däremot alltid har ett samarbete med en redaktör som har åsikter om vad som ska vara med och inte vara med.

Vilken text har varit den svåraste att översätta till lättläst?

Johan svarar att texterna kan vara svåra på olika sätt. Jag översatte Tolstojs “Anna Karenina”, som är ungefär tusen sidor i original. Att få ner den till tvåhundra glesa sidor, det var svårt.

Johan tänker efter en stund. Sedan kan det vara svårt, fortsätter han, när jag återberättat nu levande författare, som Jan Guillou och Leif GW Persson. Jag har någonstans i bakhuvudet “Vad tycker de om det här egentligen?”

När började ditt intresse för att skriva?

Johan svarar att det började tidigt. Han berättar att han redan som liten läste väldigt mycket, men först i gymnasiet började han att skriva själv också.

Vad är din dröm att översätta och återberätta, vilken bok tror du att du skulle gilla mest att översätta?

Jag tror jag redan har gjort dem faktiskt, svarar han. Dels är det en som jag själv föreslog för förlaget, den ryska klassikern Dostojevskijs “Brott och straff”. Den var ganska svår för den var ganska tjock.

Sedan en fransk författare som heter Émile Zola, som har skrivit en bok som heter ”Thérèse Raquin”. Det kan inte en lättläst bok heta, så den fick titeln ”Brottslig kärlek”, tror jag. Det var också en gammal favoritbok som jag ville bearbeta. Nu vet jag inte om jag har så många favoriter kvar.

Fem snabba frågor till Johan:

Böcker eller tidningar? - Böcker

Mjölk eller läsk? - Inget

Kaffe eller te? - Kaffe

Hund eller katt? - Katt

Bläck eller blyerts? - Bläck