Lars Strannegård – en rektor som tror på konstens kraft

En solig vårdag träffade jag och fotograf Martin Nauclér rektorn på Handelshögskolan i Stockholm, Lars Strannegård, för att intervjua honom om hans bok Kunskap som känns. Den hade fångat vårt intresse eftersom den handlar om hur kultur kan påverka oss medvetet och omedvetet.

Vem är du?

Jag är rektor på Handelshögskolan och professor i organisation och ledarskap. Här trivs jag otroligt bra. Jag är mycket intresserad av utbildning och forskning. I mitt arbete träffar jag studenter från jordens alla hörn. Jag har också kontakt med våra partnerföretag som jag försöker få att stötta oss.

Varför skrev du Kunskap som känns?

Här på Handelshögskolan har vi länge arbetat med att försöka vara så bra som möjligt på det vi gör, att locka duktiga studenter hit och att våra studenter ska få bra jobb efter sin utbildning här. Vi vill få forskare och lärare att vilja vara här och inte minst få våra partners att bli intresserade och stötta oss.

Vad kommer framtiden att kräva av våra studenter? Vi har fokuserat på att förändra vårt sätt att utbilda. Den här boken försöker fånga in tankarna bakom det vi gör. Boken beskriver vad utbildning i grunden handlar om.

Vad är bildning? Vilken roll har kultur och konst för samhällsutvecklingen. Är det möjligt att mäta allting? Vad händer om man mäter saker och ting som kanske inte går att mäta? Boken är en samling av de idéer och tankar som tillsammans ger bakgrund till varför vi arbetar som vi gör.

Är du bekant med konst som benämns Outsider Art? Den skapas bland annat på Ateljé Inuti i Stockholm.

Ja, det är jag. Begreppet betyder att man inte är del av den etablerade konstscenen och att man verkar i sammanhang där konst vanligtvis inte görs och visas. Det är spännande. Konst ska ju spränga ramar eller få betraktaren att se saker som man inte har sett tidigare.

Ett kapitel i boken handlar om vad som anses normalt och vilka normer det är okej att spränga eller gå utanför. Att inte göra som man alltid har gjort, det är konstvärldens idé. Outsider Art är uppfriskande, tycker jag, och väldigt intressant.

Hur kan Outsider Art konstnärer få synas mer i samhället? Dessa konstnärer betraktas i regel som udda – inte som normen. Är det positivt?

Jag tror inte det är många som är medvetna om dessa konstnärer. Mitt svar är att det måste till fler arenor där konsten faktiskt visas. Det är bra när det görs utställningar och att det skrivs om det. Man får hoppas att kulturjournalister också plockar upp detta och ser perspektiv som ligger utanför ramen.

Varför inte ha någon form av samarbete med konsthögskolorna? Det är många där som inte känner till Outsider Art. Allmänbildning är att veta att det här är en del av samhället och en del i den bredare konstvärlden som kanske inte alltid definieras som konstvärlden. Det är därför man måste öka kunskapen om den.

Det finns många museer och gallerier ute i Europa som visar Outsider Art men få tillfällen att uppleva Outsider Art i Sverige.

Utökad kännedom om den här typen av konstnärligt utövande är bra för hela samhället. Det vidgar vad som definieras som kultur och om man inte ser detta så är det också svårt att förstå vilken roll den konsten spelar.

Ta tag i konstskolorna! Bedriv upplysningsverksamhet mot de konstvetenskapliga institutionerna. Perspektiv behöver vidgas. Detta handlar boken Kunskap som känns om. Den är en sorts uppmaning att vidga vyerna, ta in saker som man kanske inte omedelbart ser vad det är användbart till.

Kan all konst få finnas på er skola? Kommer era studenter att ”dra ut sladden” för annan typ av konst som du skriver om i boken?

All konst ska användas i ett pedagogiskt syfte. Konsten ska fungera som ett intellektuellt klipulver. Man ska prova att tänka på andra sätt som man kanske inte är riktigt van vid. Konst som inte säger någonting är ointressant. Det är nödvändigt att det går att förklara varför man visar den.

Outsider Art skulle vara mer än välkommet, eftersom vi är intresserade av att vidga förståelsen av världen. Jag har nästan svårt och tänka mig någon typ av konst som gör det på ett bättre sätt än Outsider Art. Det är som en dubbel idé. Först ser man någonting som man kanske inte förstår och sedan får man veta något om bakgrunden och sammanhanget.

Outsider Art anses inte vara en del av den etablerade konstvärlden. Varför? Outsider Art skulle kunna starta intressanta diskussioner bland studenterna. Det kan bli ett sätt för dem att lära sig förstå sina egna normer och sina egna förutfattade meningar och definitioner och klassificeringar av världen.

Kan man lära sig att förstå sig själv och omvärlden genom den konst som skapas av konstnärer med olika funktionsnedsättningar?

Ja, det tycker jag. Om man tittar på den här konsten och upplever den så får man förhoppningsvis någon form av känsla. En konstupplevelse som berör är viktig konst.

Nästa steg är att förstå varför det berör. Får man en bakgrundsbeskrivning av upphovspersonerna och känslorna bakom detta kan det bli ett bra sätt att förstå sig själv. Alla kulturella intryck ökar möjligheten att förstå andra eller förstå sig själv bättre.

Har du något tips eller tankar hur man ska gå tillväga för att öppna ett museum för Outsider Art?

Måste man ha ett permanent museum? Skulle man inte kunna ha en ambulerande utställning som till exempel Riksutställningar arbetar med. Det skulle ge en större spridning och bli en nyhet på varje ort där konsten visas.

Det finns mycket kunskap och talang som man inte är van vid och som skulle skapa engagemang. Jag tror också att det skulle vara möjligt att hitta företag som samarbetspartners.