En skrivkurs med autistiska världar i fokus
Jonna Bornemark deltar i ett forskningsprojekt som heter ”Autistiskt skrivande i neuromixade rum”. I projektet vill de undersöka autistiska erfarenheter och språk, både i skrivande och i litteratur. Projektet frågar sig vad autistiskt skrivande och läsande kan vara. De erbjuder bland annat en skrivkurs för personer med autism. I skrivkursen får studenterna skriva, läsa och samtala om litteratur. Vi ber Jonna att berätta om skrivkursen och hennes roll i den.
Kan du berätta något om det autistiska skrivandet som du är involverad i?
Elisabeth Hjorth och jag satte ihop en ansökan. Vi har båda barn med diagnos. Vi ville undersöka och skriva om den autistiska relationen till språk.
Alla personer som finns på det autistiska spektret är förstås lika olika som alla andra. Men det finns vissa gemensamma relationer till språket. Det kan till exempel bli många listor. Det kan finnas en ganska sinnlig relation till orden. Man känner hur de låter.
En av tjejerna i min grupp skrev en fin dikt om moln. Hon stannade till vid ordet cirrusmoln och tänkte på hur själva ordet låter. Det är sådana saker som vi vill undersöka. Vi behövde ha flera skrivande autister för att undersöka det autistiska skrivandet.
60 personer sökte till kursen och 16 blev antagna. Det personliga brevet de skrivit hade betydelse. Där såg vi om den här kursen passade in i deras liv. Men framför allt gick vi på att de gillade att skriva.
Tycker du att de skriver och uttrycker sig annorlunda i sina texter?
Det var en tjej som hade skrivit en text innan den här kursen. Det var en mycket bra text. Men den var annorlunda än texterna hon skrev på kursen. Den texten hon skrev innan kursen hade hon anpassat till hur man förväntas skriva.
”På den här kursen kan man skriva långa listor om man vill det. Vill man stanna vid ordet cirrusmoln och skriva det 20 gånger då gör man det. Man får ta ut svängarna.”
Många autister tränar sig hela livet att vara som neurotypikerna. De får hela tiden känna att det är de som är fel. Det påverkar skrivandet också. Om de känner att jag är precis som jag är och det är bra, då blir det ett annat skrivande. Jag får undersöka det jag behöver.
Det är en kul och spännande kurs. Vi har läst en del svåra filosofiska texter tillsammans. Många säger: Jag förstod ingenting. Men det gör ingenting. Man kan fånga upp den där meningen eller ordet.
”Det handlar inte bara om att förstå vad författaren ville när hen skrev texten. Utan det handlar om vad vi hittar i texten.”
Min del av kursen handlar om sinnlighet. Det är ett område som jag är mycket intresserad av. Många autister kan vara över- eller underkänsliga för olika saker och ha en lite annan sinnlighet.
En uppgift var att beskriva något de har varit med om så nära som man bara kunde genom att beskriva alla sinnen och alla känslor. De valde situationer som de tyckte var viktiga för dem. Där vi fick komma deras erfarenhet väldigt nära.
Jag är själv autist och har erfarenhet av att vara i situationer som andra inte alls uppfattar.
Alla deltagarna i gruppen har autism. De läste varandras texter. Det gav dem en upplevelse av att inte vara ensam. Det blev en stor upplevelse för deltagarna i gruppen men också för oss som inte är autister.
Jag kunde bättre förstå. De har tränat mycket för att förstå sådana som mig. Men jag har inte alls tränat att förstå de som är autistiska. Jag visste knappt att det fanns innan jag fick ett barn med autism.
Jag tänker att det viktigaste inte är att skriva för neurotypiker och berätta hur deras värld är. Det viktiga är att de kan beskriva hur det autistiska i deras värld är. De skriver fantastiskt när de skriver precis som de är och inte försöker vara något annat. Det är litteratur på hög nivå.
Jag vill tillägga att det autistiska i min värld har berikat så mycket. Jag får ständigt syn på normer, man får ju syn på normer först när man bryter mot dem. På ett sätt tycker jag att jag har blivit mycket friare. Vi behöver inte alls alltid sitta och äta tillsammans om det inte känns bekvämt. Då kan vi göra på det här sättet i stället och så umgås vi på ett annat sätt.
Blir dessa texter mera nära och sanna?
Nära och sanna den autistiska erfarenheten. Jag tänker att det autistiska är ett annat sätt att erfara världen på. Det är väldigt bra att människor erfar världen på olika sätt.
Tänk så här, om världen är så här och jag erfar den här delen och du en annan och en tredje på ytterligare ett sätt så blir ju världen större.
KOMMENTAR
Elisabeth Hjorth är lektor i litterär gestaltning vid Högskolan för konst och design på Göteborgs universitet.
Neurovetenskap är forskning som håller på med nervsystemets uppbyggnad och funktioner.
Neurotypiker eller neurotypisk är ett ord som ibland används för att beskriva en person som inte har någon form av autism.
För mer om skrivkursen Autistiskt läsande och skrivande, sök på ”autistiskt skrivande” på www.gu.se