Dikt ”Den jag var”

Föreställ dig ett vidsträckt hav, utan slut. Det var mina inre
känslor. Se oljan som jämnt täcker allt vatten.
Det är glädjen som blivit ett krav, för att få existera.
Titta på skeppet utan besättning. Det är mina tankar.

Hör tystnaden som råder. Det är min brist på engagemang.
Hör de korta avbrotten. Det är då jag lever.
Hör ekot av vad som var. Det är vad som dött inom mig.

Känn havets rörelse. Det är resterna av mina känslor.
Upplev vinden mot din kind. Det är det närmaste jag har till empati.
Märk avsaknaden av värme.
Det är mina känslors död.

Upplev doften av saltvatten. Det är allt jag inte längre kan känna.
Märk doften av förruttnelse. Det är nedbrytningen av min själ.
Registrera doften av blommor. Det är min svaga fasad.

Luften har en smak av frihet. Det är resterna av alla mina
drömmar. Oljan runt oss smakar som raps och solrosolja.
Det är min falska glädje. Vattnet under, har smaken av tårar.
Det är allt som är kvar, av den jag var.

Dikten är hämtad ur Ordas antologi Ohörda ord (2022).